Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1868, sida 2

som förklarade det för otillåtet. Bokhara är, som bekant, sätet för muhamedanismens mest fanatiska anhängare. Emellertid eröfrade den nye ryske generalen i Turkestan, grefve Dacekof, i början af år 1866 fästningen Uratepe (på vägen till Samarkand) efter en blodig strid, som kostade honom omkring 200 man. Detsamma var händelsen med fästningen Djezak, som ligger söder om Aktawbergen och i samma dalsträckning som Samarkand. Bokhara och Samarkand ligga 30 mil från hvarandra. Kort derefter inträffade en ambassad från territoriet Serisebs (6 dagsresor från Samarkand), som bad att blifva fullständigt införlifvadt med ryska riket. (Serisebs-dalen, som ligger vid en flod af samma namn, är ett mycket fruktbart land, bebodt af en jordbrukande stam, som önskar beskydd emot de särskilda khanernas utpressningar. I detta land hade Alexander den store sitt vinterqvarter på sitt baktniska tåg). — Emiren af Bokhara såg ryssarnes framträngande med stigande bekymmer och rustade sig ester bästa förmåga. Midsommaren 1866 kom det till en hufvudbatalj vid Irdchar, och kort derefter blef med storm eröfrad Khodschend, landets näst största stad och den punkt, der alla karavaner från Bokhara, Khokand och det kinesiska Tartariet mötas. Med Khodschend hade Ryssland kommit i besittning af hela Sirdarja-dalen och den direkta förbindelsen med Bokhara. Genom en ukas af Juli 1867 blef hela det eröfrade territoriet konstitueradt som generalguvernementet Turkestan. Den allmänna militäroch civilförvaltningen förklarades oåtskiljaktiga; den inre lokalstyrelsen deremot anförtroddes åt infödingarne. Till generalguvernör utnämndes general Kausssmann, densamme, som har intagit Samarkand. Redan i Augusti förlidet år slöts en särskild fred med emiren Mosaffer, men denna fred — så påstås i ryska tidningar — har blifvit bruten på ett trolöst sätt. Troligen har emiren likasom förut sett sig om efter allierade mot sina påträngande grannar; möjligen har han äfven efter asiatiskt bruk qvarhållit några ambassadörer eller andra ryska undersåter som gisslan. I sistlidne November månad lärer han hafva sändt en ny ambassad till ,,de troendes herrskare i Konstantinopel och bedt honom om 60,000 tändnålsgevär samt subsidier till striden mot Ryssland och det med ryssarne hemligen allierade Persien. Afven till Calcutta lärer han beqvämt sig sända ambassadörer, men utan framgång, enär den engelska regeringen icke ville blanda sig i Rysslands tvister med emiren. Hans hemliga rustningar hafva omsider gifvit ryssarne anledning att för beständigt göra slut på hans herravälde.