slöt sig för den sednare såsom mera värdig. Men i valet af väst hade han bibebållit ungdomens smak, han valde en ljus. Sedan han slutat sin toilett, kastade han en präktig plaid öfver axeln och gick med fasta, beslutsamma steg ut i staden. Jean Sbogers följde honom ända till förstugutrappan, med ett uttryck af hänförelse. Då han såg honom vända omkring hörnet vid det närbelägna torget, sade han: . — Se der en man! Och han tillade troligtvis i tankarne: — Och jag skall ha min procent! Utan att bry sig om hamnen styrde Robert Kodom kosan in bland den labyrint af trånga gator, som föra till den botaniska trädgården. På ett gammalt hus af ruskigt utseende läste han: Mobleradt qvarter att hyra. I Belgien kallas ett rum qvarter. — Just min affär! tänkte han. — Ingen skall oroa mig i detta hål. Han bad att få se på rummet. En jernsäng, ett brunbetsadt bord, fyra halmstolar och general Bertrands äfventyr, uppfästade utan ramar på väggen. — Ypperligt, sade han till den feta, rödkindade flamländskan, som följt honom upp. — Hvad är hyran? — Femton francs i månaden och fem francs för veckan. — En vecka är nog. Se här en louisdor för att öka er blifvande hemgift, ty jag ser att ni ännu icke är gitt, — inte sannt? Den tjocka flickan skrattade och vägde guldmyntet i handen. (Forts.)