Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1868, sida 2

Det har varit med en känsla af obehag som jag framlagt detta ,,syndaregister. Det har varit desto mera vidrigt, då bland dem, hvilka sålunda för några riksdalers vinst prisgifvit sin ställning såsom oegennyttiga folkombud, personer påträffas, hvilka sjelfva ganska ofta och med stort nöje utslunga stränga beskyllningar mot andra, som förmenas tillskansa sig ,af svenska folkets med svett och möda hopsamlade penningar, och hvilka personer likaledes alltid orda vidt och bredt om nödvändigheten att iakttaga ,,den strängaste sparsamhet med statens medel. Men denna sparsamhetsregel följes icke så strängt af alla representanterna sjelfva. De ofvan anförda utgör bevis derpå. Att en representant, som bedrifver landtbruk eller annan näring, begär tjenstledighet för någon kortare tid för att se om sitt hus, är obestridligen fullt berättigadt, särdeles om vistelsen hemma infaller då vigtiga frågor icke under tiden skola förekomma. Men det oskick, som redan börjat inrota sig, att representanter lemna riksdagen någ. a veckor före densammas afslutande och stanna hemma, således undandraga sig att deltaga i förhandlingarne då ärendena hopa sig, men dock utan tvekan utkräfva hela riksdagsarfvodet, är obestridligen klandervärdt, ty de ega icke rätt att betrakta sig såsom paradhästar, hvilka i denna egenskap skola åtnjuta sin rangon, ehvad de äro eller icke äro i tjenstgöring. Annu en sak torde jag böra framhålla såsom ett oskick. Åtskilliga ledamöter i den komitå, som varit nedsatt för att yttra sig om indelningsverkets reorganisation, hafva samtidigt uppburit arvode både i denna komite och såsom riksdagsmän. Det är dock klart att dessa dubbelfunktionärer icke helt kunna egna sin tid åt begge betningarne och att den ena måste stå tillbaka den andra, samt att de komittledamöter, som icke äro riksdagsmän, få draga tyngsta bördan och arbeta mest. Dessa åtnjuta dock mindre arvode än de, som taga komitearbetet lättare, undskyllande sig med göromålen såsom folkombud.