Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1868, sida 2

Efterräkning. 6.P:s Stockholmskorrespondent har verkställt en förarglig efterräkning med en god del riksdagsmän, som icke aktat för rof, att inkassera alltför höga resekostnadsersättningar för sin hemfärd. En del af dessa öfverdebiteringar kan väl juridiskt, men icke moraliskt försvaras. Med andra synes det, som borde representanten kunna åläggas återbärningsskyldighet, såvida han icke föredrager att göra detta godvilligt, i samma stund han blifvit uppmärksamgjord på sitt misstag. Ty såsom sådant vilja vi, åtminstone tillsvidare, betrakta saken, ehuru en okunnighet, som ett dylikt misstag här innebär, är ganska stor. Här skola t. ex. tvenne representanter resa till Karlshamn. Den ene beräknar sig till godo för en ångbåtsplats 27 rdr; den andre debiterar för jernvägsplats till Kristianstad 49: 60 och derifrån skjuts till Karlshamn, 6 mil, 18 rdr, tillsammans 67: 60, eller 40 rdr mer än den förre. Här reser en representant till Ystad och derifrån ?, mil landväg; han räknar sig till godo ångbåtsbiljett, och resan kostar staten 32: 25. Den andre representanten reser samma väg, men har likväl 2!(; mil landväg från Ystad, och egde alltså rätt att uppbära 37 rdr 50 öre. Han finner dock en annan beräkning fördelaktigare, i det ban nemligen påför staten för jernvägsbiljett till Malmö 54 rdr och 42 mil gästgifvareskjuts 12: 75, tillsammans 66: 75, görande alltså på affiren en vinst af nära 30 rdr. — Exemplen af denna art äro många, men bjertast framstår en representant från Norrland, som debiterar staten landsvägsresa till Hernösand med 126 rdr, under det hyttplats på ångbåt kostar 32 rdr. Mest tilltagsen var dock, anför G. P:s brefskrifvare, Jon Jonsson från Gefleborgs län. Efter sex veckors vistelse här erhöll han permission och reste hem. Han sjuknade der och återkom ej under den öfriga tiden, 2!(, månader, till riksdagen. Men icke nog med att han ingaf en reseräkning, daterad ,, Stockholm d. 9 Maj, sastän han då icke vistades här, han debiterade staten med 25 rdr 50 öre för sin hemresa med ångf. Humboldt, som då icke kommit i gång; han lät genom ombud äfven uttaga hela riksdagsmanna-arvodet, 1,200 rdr, utan den ringaste tvekan om sin rättighet dertill, och hvarken mot denna åtgärd, icke heller mot dem, som uppburo högre resekostnad än de verkligen voro berättigade till, kunde någon verksam anmärkning göras, ty det är ej förutsedt att någon representant skulle vilja obehörigt debitera staten i ena eller andra fallet. Brefskrifvaren tillägger: Med skäl kan ifrågasättas om den representant, hvilken i egna angelägenheter hemreser på permission och ej återvänder till riksdagen, är berättigad tils reseersättning för hemfärden. Han öfvergifver riksdagen i förtid och föredrager vården om sina egna angelägenheter i hemmet framför sitt kall här.