—— —— — —— — parigerskildringar af Scholl. (Öfversättning at Sigfrid Nyberg.) TREDJE DELEN. — Jag skall ej underlåta det. — Adieu, miistare. — Adieu, lilla hycklerska. — Ah, men nej! Au rerolr vill jag säga. — Det var nödvändigt att tillägga! Marianne ilade bort, lätt och leende som en skolgosse efter terminsafslutningen. Robert Kodoms första tanke, då han blef ensam, var att ordna sina finanser: guldet låg i bögar, banknoterna kräfde mera försigtighet; han sammanfästade dem medelst en knappnål i bundtar, innehållande tio hvardera. Det hela ordnadt sålunda framställde en linie, som väckte eftertanke. Robert Kodom erfor detta. Ilan satte sig framför sin sekretär och började nedlägga guldmyntet i lådorna efter dess storlek och valör. Banknoterna inlade han efterhand i en portfölj med många afdelningar och stack den sedan under sin hufvudkudde i alkoven. På nattduksbordet visade en revolver med uppspänd hane sex hotande mynmingar. Mannen med de stor; — Beslutet är giskt och upplyfrad — Jag skall ej ryg pannan. ra och ) Se H.-T. N:o 130. re