sjuklige mannens ytterst känsliga lynne och i hög grad medverkade att försvåra de lidanden, som påskyndade det länge anade slutet af hans mulna lefnadsqväll. För några månader sedan stod den sörjande makan med sina fem faderlösa barn vid hans dödsbädd, der ingen vänlig stjerna från framtidens molnbetäckta himmel ännu förmådde sända en stråle af ljus och tröst i det krossade modershjertat. Saknadens känsla, bitter i sig sjelf, kändes ännu smärtsammare, då dermed förenades de tunga, tärande bekymren för framtida bergning. De knappt nämnvärda tillgångarne understiga betydligt sterbhusets skulder. Utan anförvandter, som kunna räcka denna hårdt pröfvade moder en hjelpsam hand, saknar hon all utsigt att kunna bereda det tarfligaste uppehälle till sig och sina barn och nödgas afbryta sina tre söners hittills med god framgång idkade studier. Af brist på medel till vidare utveckling skola de dö i sin knoppning de lofvande anlag för ritning och mekaniska öfningar, hvarpå dessa barn redan visat vackra prof, och hvarigenom de en och annan gång kunnat förtjena några skilling, som de noga bokfört och till sina små behofvers afhjelpande användt. Alfscsigten med dessa sanningsenliga uppgifters öfverlemnande åt allmänheten är att bereda bättre lottade föräldrar och barn tillfälle att med en liten skärf bidraga till att möjliggöra den fattiga moderns yttrade önskan att kunna inköpa en symaskin, för att bringa mera fortgång i den sömnad åt andra, hvarmed hon vill försöka att hädanefter förtjena det nödvändigaste till sin och de sinas bergning. Äfven den minsta gåfva emottages med tacksamhet af prostinnan Sofie Nattsen i Alingsås, som lofvat att medlen insamla och redovisa. Matth. 10 kap. 42 v.