Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1868, sida 3

Vid Joseph Nathanael Kruses grasf. Ädle Broder! redan trött vid stafven Lade du dig ner att slumra här: Under blommorna på tysta grafven, Djupt i mullin, ditt läger bäddadt är. Hårdt du hvilar, men för dig var döden Blott en broder och en älskad vän. Sorgerna du kände bäst af öden; Hemmet — det var blott i bimmelen. Inga rosor på din lefnadsbana Ströddes ut af någon vänlig hand; Ingen medgång kom till hjelp att spana Vägen mot all rätts och sannings land; Ifrigt sökte du den i ditt hjerta, Och du fann den äfven säkrast der. Derför gick du, följd af vänners smärta, Hän till himlen, hän till englars här. Som en fura i den tysta dalen, Hvilken nordanvinden tärer af,i Stod du, tåligt undergifven qvalen Af hvart sår dig lifvets törne gaf. Men ditt lidande ett slut bar hunnit; Törnet smärtar dig nu icke mer. Lycklig du, som ro i grafven funnit; Lycklig du, som sorgerna ej ser. Hur hans själ var glad, som ungdomsvåren! — Ty sitt lidande han helst förteg. — Ej vi trodde att det var till båren, Som han vandrade med snabba steg. Dock, nu ligger han der under kullen, Kall och stel och död, som mången ann);; Slumrande uti den kalla mullen. Ljuf var hvilan, broder, du der fann. Ädle broder! gömmas skall ditt minne Utaf vännerna, som sakna dig. Ej din bild ur någons själ försvinne, Som dig kände här på jordens stig! Snart ha våra jordedaer förrunnit; Stygens våg de alla dränkas i; Snart vår lefnadslampa har utbrunnit. Broder! då deruppe träffas vi. 19326) yämn. D—— —t —äAn) cp—aar-dCd——