Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1868, sida 3

Article Image
inställas. — Carl XII:s staty kommer att gjutas i dertill å myntet upplåten och apterad lokal, ej vid Bergsund, såsom förut uppgifvits. De förberedande arbetena äro redan påbörjade och gjutningen sker under inseende af en från Närnberg till Stockholm kallad artist. — Antigrariskt. Hr Richard Dybeck larer under sina forskningar i Vallentuna, Semminghundra och Långhundra härader upptäckt en mängd hittills icke bekanta fornlemningar, såsom en hällristning i Kärstads socken, en med tre s. k. fotkedjor försedd ättehög i Vada socken, en större tingskrets i Markim, samt ej mindre än sex förut okände runstenar, af hvilka två, den ene på Väsby egor i Ösby socken och den andre vid Veda i Angarns socken, så i historiskt som i språkligt hänseende höra till de märkligaste i vårt land. Vedastenen är för hr Dybeck nppgifven af godsegaren T. Bäckström. (D. N) — Renlafs-bränvin. I Dagligt Alleh:as krönika för i Lördags läses: Sällskapet Idun, som i går hade sammankomst A Blå Porten, är ett slutet sällskap, men det hindrar väl icke en krönikör att med allsköns grannlagenhet begå några små indiskretioner. , Festens materiella del, som det plägar heta, företedde en omständighet, förtjent att omtalas. Det var nemigen för första gången som bränvin, beredt af nlaf, serverades vid en svensk sexa. Det var örstlingen af professor Stenbergs experimenter, illämpade i stort. Hvad som månde blifva af letta barnet vill jag icke söka att förutspå, men märkvärdigt vore ju, om vi, genom att samla renhjordarnes föda i bränvinspannan, skulle kunna åt bdakugnen rädda åtskilliga hundratusen tunnor säd. Man frågar sig blott: hvad skola renarne säga om skapelsens herre, som, sedan han förvandlat sin gen föda i bränvin, nu går att för sådant ändanål taga maten ur munnen på de oskäliga djuren? Äfven de, som icke annars hafva för vana att aga sig en sup, skulle nu profva det nya lafrånvrinet. — Det smakar kummin! — utropades med en nun. Ja, så var verkligen förhållandet. Af renad prit bade man beredt ett smakligt kumminbränin. Detta kunde visserligen vara mycket godt, nen det var icke hvad man väntat sig. Vida inressantare hade varit att erfara naturliga smaken å litet laffinkel, äfven om det icke varit så välmakligt.

9 juni 1868, sida 3

Thumbnail