Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1868, sida 2

8 — —4—5—219 1 90 11044 ne. För det nu förflutna läsåret har ett litet anslag till en för detta stora antal väl behöflig biträdande ritlärare åtnjutits, och har artisten L. Baltzer varit dertill förordnad. — Göteborgs utminuteringsrörelse. Vi meddela här nedan den af åtskilliga personer inom sambhället till Magistraten ingifna skrifvelse, hvari man förordar bibehållandet af det hittillsvarande sättet beträffande öfverlåtelsen af rättigheten att utminutera bränvin och andra spirituosa inom Göteborg. Denna skrifvelse lyder sålunda: Undertecknade, innebafvare af minuteringsrättigheterna till försäljning at spirituösa drycker såväl i sjelfva staden som äfven i Carl Johans församling, få härmed vördsamt hos vällofl. Magistraten anhålla, att dessa rättigheter måtte hädanefter som hittills blifva, hvar och en särskildt för sig, å auktion till den högstbjudande försålde. Denna vår ödmjuka anhållan grunda vi på följande motiver: 1:0) Det torde vara ovedersägligt, att genom ett sådant utbjudande af ifrågavarande rättigheter I kommunen skulle af dem erhålla den högst möjsliga inkomst. Intet bolag kan, utan betydlig förlust för de samlade minuteringsrättigheterna, erlagga en så stor afgift, att den motsvarade det ammanlagda beloppet af de afgifter, hvilka enI skilde personer både kunna och vilja erlägga, enär hvar och en af dem sjelf och icke genom aflönade biträden skall förestå den på den inropade rätsigheten grundade försäljningen. Man kan efter vår och mångas mening vara säker på, att anbuden vid en auktion skulle komma att gå mycket I högt, ja till och med högre än man någonsin försmodat. Skulle man emellertid frukta för, att de , eventuella anbuden, åtminstone några af dem, skulle blifva alltför låga, antingen till följd af bristande konkurrens eller till följd af aftal emellan de bjudande, så vore detta mycket lätt att förebygga. Her, rar stadsfullmäktige och magistraten behöfde ensdast fastställa ett minimipris, de kunde t. ex. bestämma 4,000 kannor såsom den minsta qvantitet, hyartill någon utminuteringsrättighet beviljades. vi äro förvissade, att detta oaktadt ingen rättighet skulle blifva osåld. Men hvilken betydlig inkomst, äfven beräknad efter minimipriset, skulle sicke på detta sätt inflyta i kommunens kassa och lätta skattdragarnes blott alltför dryga bördor! 2:0) Det nurarande utskänkningsbolaget här i staden har i ansökan till magistraten uppgifvit, att det tillika bildat bolag för öfvertagande af mii nuteringsrättigheterna, och magistraten har till följd deraf genom kungörelse i tidningarne uppmanat andre personer, som möjligen ämnade bilda bolag för samma ändamål, att med sina anbud inkomma den 5 Juni före klockan 12 på dagen. Då, oss veterligen, intet annat bolag blifvit bildadt eller kommer att bildas i ändamål att härutinnan konkurrera med utskänkningsbolaget, skulle följden alltså blifva den, att utskänkningsbolaget, enär det efter all sannolikhet lärer såsom sådant fortsätta sin verksamhet äfven efter den 1 nästkommande Ok; tober, komme att öfvertaga såväl utskänkning af som minuthandel med bränvin. En mindre korporation, visserligen bestående af mycket hederlige och mycket aktade män, men i alla fall endast utgörande några få af kommunens medlemmar, skulle följaktligen få sig öfverlåtet ett fulleständigt monopol. Några få personer skulle efter godtycke kunna, naturligtvis alltid i den välmenande afsigten att inskränka förtärandet af starka drycker, inom kommunens område bestämma priset på en vara, utan att deri hindras af nägon konkurrens. Kan det anses för lämpligt att lägga en sådan uteslutande rätt i händerna på några få, och detta i rikets andra stad med öfver 50,000 innevånare? Vi tro det icke. Så långt hafva vi väl deck framskridit i bildning och så mycket hafva vi väl tillegnat oss af de vår tid karakteriserande, individen förädlande och frigö; rande principer, att vi åtminstone i det privata lifvet vuxit ifrån omyndighetsäldern! Men att, om det också sker i en god afsigt, ej tillåta indivisden att till de priser, den fria konkurrensen bestämmer, inköpa en vara för att bruka och använda i hans eget hem, det vore verkligen att återvända till det gamla, för längesedan fördömda faderlighetens och förmynderskapets regemente. 3:0) Då det nuvarande utskänkningsbolaget bildades, skedde det i den oegennyttiga afsigten att utan minsta afseende på egen vinning sträfva för att hämma dryckenskapslasten och förebygga dess rysliga följder. Samma, i sig sjelf högst aktningsvärda, afsigt uppgifves nu ätven som grund för bolagets anbud att tillika öfvertaga minuteringsrättigheterna. Emellertid kunna vi icke inse annat, än att det måste blifva sak samma, om en half kanna bränvin, som ej får förtäras på stället, säljes af ett privilegieradt bolag eller af en enskild person. Häremot hafva vi hört invändas, att de nuvarande innehafvarne af minuteringsrättigheterna hållit bränvinet i för lågt pris, och att om varan fördyrades, skulle afsättningen deraf i proportion förminskas. Det vore derföre nödvändigt, bar man påstått, att priset borde alltid hållas högt, hvilket ju bäst kunde ske genom ett bolag, som icke åsyftar någon vinst för egen räkning. Detta beror dock på en stor villfarelsc. Det är ett ordspråk som säger, att man icke får spänna bågen tör högt, och det blefve otvifvelaktigt här fallet, såsom vi här nedan skola påvisa. Minuthandeln härstädes med spirituosa omfattar icke endast Göteborgs kommun, den sträcker sig betydligt längre, den omfattar äfven en mängd staden omgifvande landtkommuner, och utgör försäljningen af spirituosa en icke obetydlig gren af stadens landthandel. Men när frågan är om att höja minuteringspriset å bränvin utöfver en viss gräns, få vi icke förglömma, att vi hafva rivaliserande grannstäder, i hvilka finnas bränvinsförsäljningsbolag, grundade på helt andra principer än det härstädes af utskänkningsbolaget bildade. Hittills hafva dessa bolag visserligen hållit lika pris med Göteborgs minutörer, emedan de hafva funnit sin fördel deruti. Men om priset härstädes ytterligare höjes, skulle dessa bolag säkerligen genom en passande nedsättning af priset begagna sig af det gynnande tillfället att draga till sig en stor del af de landtbor, som förut köpt sina spirituosa i Göteborg. Ingen torde kunna neka, att redan härigenom en större eller mindre förlust kommeatt drabba Göteborg. Dock icke nog dermed. En landtbo reser icke gerna till en stad, för att förse sig med spirituosa och till en annan, för att uppköpa andra varor. Följden häraf skulle blitva, att en betydlig del af Göteborgs landthandel, till stor och oersättlig förlust för staden, droge sig härifrån för att i stället rikta andra städer. Vidare skulle en annan följd af ett orimligt stegradt minuteringspris å bränvin ej heller uteblifva. Det höga priset skulle säkerligen uppegga en konkurrerande spekulationsanda. Enskilde personer eller bolag skulle antagligen söka förvärfva minuteringsrättigheter i landtkommuner i Göteborgs omedelbara närhet, och en stor del af stadens mindre bemedlade innevånare skulle icke sky en längre väg för att till billigare pris kunna inköpa det qvantum prituosa de åstunda. Huru skulle Göteborgs kommun kunna förhindra sådant? Eller tror man icke, att det gifves landtkommuner, som vore villige att medgifva oftaberörde rättigheter, om de blefve frestade med anbud af en riklig afgift såsom bidrag ill vederbörandes kommuns fattigförsörjning, en börda som landtbon endast med den största ovilja ch gensträfvighet underkastar sig. Slutligen skola