Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1868, sida 2

le s. k. Ästrandska patenterade stereotypplåtarne, som erbjuda stora fördelar i fråga om kostnaderna. Det Braillska systemet förenar den fördelen, att de blinda känna och skrifva detsamma, hvarjemte det användes till nottryck. Det Catinska åter utgör en förmedling emellan den blinda och den seende och begagnas mest till titlars tryckning. Samtliga dessa systemer användas vid institutets tryckeri. Under den tid vi gjort dessa besök, har den välvillige ciceronen beredt oss en angenäm öfverraskning, då han beredt oss tillfälle att få höra musikens toner ljuda. Man erfar en känsla at rörelse och beundran, när man ser huru orkesterns blinda medlemmar, trakterande violiner, flöjter, violoncell och piano, sjelfva få nytt lif, då tonkonstens herrliga skapelser mäktigt tilltala deras känslor. Vi taga plats och lyssna till Lumbyes Drömbilder, stycken ur Rossinis ,,Stabat Mater m. m., och då vi lemna musiklokalen, är det i det ännu mera styrkta medvetandet om tonkonstens förädlande inflytande under alla lifvets förhållanden. Huru svårt vi ha att skiljas härifrån, måste vi dock skynda vidare, för att få se en annan del utaf institutets verksamhet. Vi komma nu till förrådsrummet, der alla de arbeten förvaras, som äro frukten af elevernas verksamhet. Hvart vi vända vår blick uti denna från golf till tak fyllda lokal, se vi de mest olika föremål inom husoch handaslöjdens områden och hvilka tagit både flit och eftertanke i anspråk. Men ej nog härmed, — för den som vill ha arbeten ur andens verld finnas äfven alster. Blinda Bengtas sånger, Nybergs musikaliska kompositioner och åtskilliga andra poetiska försök vittna om de blindes djupa inre själslif. Undervisningen för de blinde bedrifves på trenne afdelningar, en sammansatt af gossar och flickor (för läsning), en för gossar (arbetande) och en för flickor (dito). Lärarepersonalen består af 2:nc lärare i elementarundervisningen, 2:ne lärarinnor i handarbete och 1 verkmästare för korgmakeriet, samt 2:ne musiklärare i musik och sång. Piano och orgel finnas jemväl till begagnande. Samtliga logementerna bära prägeln af ordning och renlighet, likasom elevernas klädsel och utseende är vårdadt och hyggi i ligt. Vid afslutandet af denna skildring må det tillåtas mig att till Göteborgs invånares behjertande framhålla den uppmaning, som öfverhofpredikanten Moren, direktör Borg och hr Åstrand nyligen offentliggjort, hvari de anhålla att Sverges allmänhet ville bidraga till bildandet af ett Arbetshem för blinda, från hela riket, förlagdt till hufvudstaden, hvilket hem ej skulle göra den blinde till underhållstagare, utan bereda honom sysselsättning och arbetsförtjenst, hvarigenom han skulle sporras till arbete och sjelfförsörjning. Med kännedom om den stora beredvillighet, hvarmed man inom Göteborg tillmötesgår dylika uppmaningar, är jag viss om, att detta arbetshem skall för sin blifvande tillvaro hafva att tacka ej minst rikets andra stad. Hvad som sker godt och stort, sker i tysthet, och detta kan med skäl tillämpas : på den inrättning, dit jag nu vill föra mina ärade läsare. Vi gå ombord på en liten ångslup vid Riddarholmsfjärden, passera förbi Strömsborg, der man frukosterar i det gröna, omgifven af det rörliga lif, som farvattnet här erbjuder betraktaren, se den nya, storartade, under arbete varande jernvägsbron, Rörstrands porslinsfabrik, Carlbergs krigsskola samt slutligen Hornsbergs sockerbruk, vid hvars brygga vi landstiga, för att inom kort se de majestätiska byggnader, dit frimuraresamhället församlar alla de fattiga barn,som genom detsamma erhålla uppfostran i ett vårdande hem. Redan det yttre af denna byggnad imponerar, och då dertill kommer den förtjusande trakt, uti hvilken den är belägen, så kan man ej annat än känna sig högligen tillfredsställd vid tanken på den menniskokärlek, som framkallat denna institution. Inträda vi uti de höga och ljusa såväl lärosalarne som logementerna, frapperas vi öfverallt af den utomordentliga omtanka, hvarmed alla lokalerna äro inredda. Alldenstund jag varit i tillfälle att se Nya Verldens anstalter i samma väg, kan jag, utan att göra mig saker till någon öfverdrift, försäkra, att Kristinebergs barnhus ej allenast är fullt jemförligt med dessa, utan i många fall t. o. m. öfverträffar dem. Då jag första gången gjorde ett besök vid inrättningen, var det helgdag, så att barnen till största delen voro frånvarande, för att helsa på anhöriga och vänner. Lokalerna företedde derför en tomhet, som gjorde, att jag vid min första rond ej såg några, om jag så får säga, ,lefvande biller bland de interiörer, som mötte mig under min vandring. Skolrummen tog jag emellertid i närnare ögonsigte. De bära prägeln af den soda ordning, som i öfrigt utmärker hufvudstadens offentliga skolor. Uti den min