29 48 f — 1. den eviges lof. Att ej kunna se, ej höra, ej förnimma all denna herrlighet — hvilken törfärlig lott! Vi kunna ej, midt under den fröjd vi känna, midt under den njatning vi erfara, värja oss trån denna bekfagandets suck, ty. vårt vandringsmål i dag är: Manilla. Vi äro framme vid det palats, som ligger inbäddadt i trädens yppiga grönska. Årade läsare, gör mig sällskap och se till hvad menniskokärleken gjort för dessa vanlottade likar, som här ha en fristad, hvad den gör för deras andliga och fysiska utveckling och förkofran. Vi inträda uti de stora och vackra lärosalarne och se eleverna i full sysselsättning med de olika undervisningsämnen, hvaruti de här handledas. Innan jag går vidare, några ord om sjelfva lärometoden och inrättningens indelning. Institutet sönderfaller uti tvenne hufvudafdelningar: teckenafdelningen, som omfattar dem, hvilka äro omöjliga att bibringa artikulation, och talafdelningen, der eleverna bibringas artikulation efter den tyska metoden. Å teckenlinien åter är en svensk metod gällande, som är en modifikation af den Bebianska naturliga metoden. Detta Manillas teckenspråk står ojemförligt högre än de flesta dylika europeiska inrättningars och kan täfla med det amerikanska systemet. Hedern härutaf tillkommer institutets välkände, nitiske lärare och föreståndare, hr O. E. Borg. De mest framstående män af facket, såsom professor Gollaudet, president uti National Deaf-Mute-College i Washington, och abbe Lambert, religionslärare vid kejserliga institutet i Paris, ha båda vitsordat detta teckenspråks stora fördelar. Vi börja nu vår vandring och stanna framför en större väggtafla, omkring hvilken vi se en krets af uppmärksamma elever. Läraren står midt i samlingen och synes dels med tecken, dels med tal meddela dem undervisning. Vid sidan af taflan äro åtskilliga kolorerade tabeller, hvilka innehålla uti bilder de frågor, hvarå eleverna ha att aflägga svar. Detta sätt är tillämpadt efter en engelsk lärare vid namn Hill och är allmänt begagnadt vid döfstummas undervisning. Det är fägnesamt att vara vittne till dessa i så hög grad intressanta lektioner, som erfordra ifrån lärarnes sida det aldra största tålamod, då elevernas uppfattning naturligtvis är synnerligen svår. Men detta oaktadt synes det dock som barnen hade en brinnande lust att inhemta utaf kunskapernas gudagåfvor, ty de lyssnade med den mest spända nppmärksamhet, och då någon af dem ej kunde besvara en honom gjord fråga, så syntes tydligen huru ifrigt de andra brunno af åtrå att få säga svaret. Uti en annan afdelning se vi äfven en grupp församlad. Vi gå dit och här finna vi huru eleverna få sjelfva på taflan framställa frågor och svar, äfven med tillhjelp af förut omnämnda tabeller. Ett förundrar oss genast, och det är den fullkomliga kännedom i språkets stafning, som utmärker eleverna, liksom sjelfva frågornas beskaffenhet. Eller hvad säges om t. ex. följande: — Hvarför får jag ej trampa ihjäl en mask? — Emedan Gud befallt att ej onödigt plåga djur. — Har du någon gång stulit äpplen? — Ja, när jag var liten. — Hvem förbjuder dig att stjäla? — Gud. Att nu se ej allenast de båda, som sålunda talade vid hvarandra, utan äfven de omkringstående, huru dessa för hvarje mening tycktes vilja komma fram och afgifva svaren och huru de med mer och mer stegradt intresse följde hvarje nytt uppslagsämne, äfvensom de godmodigt skälmaktiga småleenden, som egnades de kamrater, som ej rätt lyckades att genast afgifva svaromål — detta var onekligen bilder, som lifligt fästade sig i minnet, på samma gång de erinrade om det praktiska och goda sätt, hvarpå undervisningen handhafves. Här skulle blifva för omständligt att i allo redogöra för dessa olika iakttagelser, isynnerhet som ännu mycket återstår att omtala från vår fortsatta vandring uti de rymliga lärosalarne, der man bedrifver undervisning uti följande olika ämnen: Svenska språket, religion, historia, geografi, räkning, naturlära, geometri, skrifning m. m. Hyad den praktiska delen af uppfostran beträffar, så få eleverna lära sig flera olika handtverk, och då vi genomvandra de härför anordnade ljusa och vackra verkstäderna, frapperas vi öfver den skicklighet, hvarmed samtliga arbeten utföras. Gå vi in t. ex. uti skräddareverkstaden, se vi klädedrägter, sydda för inrättningens behof, som kunde göra heder åt en man af yrket. Vidare finna vi eleverna sysselsatta med skomakeri-, bokbinderioch smidesarbeten. Flickorna öfva sig uti allehanda handarbeten, såsom sömnad och dylika för deras kön passande sysselsättningar. Tiden medgifver oss ej att teckna några bilder från dessa arbetets och flitens hem, men vi hafva dock erhållit en fullt tillfredsställande tanke om det sätt, hvarpå man här vetat tillgodogöra sig alla de förmåner, som en sednare tid numera gjort oskiljaktiga ifrån uppfostrandet af dessa vanlottade barn, som äfven de en gång skola ut i verlden och medelst sina händers arbete förskaffa sig sitt lifsuppe-!s NOCU EZ fa PR mor: — O— 9 08 AA MM nn SHS — AA et — — — 0 fa — — — LeO — — C0 O0 — — O — — dd PA — — fa 02 O0 — t2 Z Ö