förmedlare mellan tvenne civilisationer, hänvisande på det vigtiga i sin mission, hvars egentliga natur han likväl icke exakt redogjorde för. Dagens post. TYSKLAND. Nordtyska parlamentet har i mötet den 4 dennes diskuterat frågan om de f. d. slesvigholsteinska officerarnes pensionering. rofessor Hänel från Kiel fordrade det fullständigaste erkännande af dessa officerares rättskraf enligt förordningen af den 15 Februari 1850, hvaremot förbundsrådets president, Delbriich, med bestämdhet förklarade, att regeringen icke kunde gå in på förslager i denna riktning, enär de ötverskrida gränsorna af en härom träffad kompromiss. Efter en längre och temlisen skarp debatt skulle omröstning företasas, men man upptäckte, att de närvarande medlemmarnes antal var för ringa ill fattande af giltigt beslut. ,KreuzAeitung uppmanar parlamentet att påskynda sina arbeten, så vida man icke rent af vill tillintetgöra ,,den sista smula intresse, som publiken har för parlamenets förhanllingar. Grefve Bismarcks sjukdom synes — enligt yttranden i , Kreuz-Zeitung och .Nordd. allg. Zeit.s — vara af en allvarsammare beskaffenhet, än man efter de första meddelandena trodde. Till ,, Weserzeitung skrifves från Berlin, att förbundskanslern för närvarande väl knappast skall kunna deltaga i nordtyska parlamentets förhandlingar. Utom rheumatiska smärtor lider grefven fortfarande af mycken nervsvaghet. Hans läkare har förklarat, att han icke kan återtaga sina göromål, innan det lyckats honom att genom ensamhet under längre tid och fullkomligt ugn återställa sitt skadade nervsystem. Den 2 dennes inträffade prins Napoleon rån Carlsruhe till Stuttgart och mottogs på bangården af franske ambassadören vid wärtembergska hofvet, markis Chateaurenard, och den öfriga ambassadpersonalen. Prinsen åtföljes af öfverste FerriPi ano, kejsarens tolk Rogan, orientalisten professor Schefer (nassauare) samt lifmelikus Bärenger. Konung Karl af Wirtemberg, som är slägt med prins Napoeon, och med hvilken prinsen tillbragt en stor del af sin ungdom, hade inbjudit prinsen att bebo det kungliga slottet, men är han iakttog ett strängt inkognito, edrog han att bo i ett privat hotell. Dagen derefter afreste prinsen till Minrhen, der han inträffade kl. 8 på aftonen.