Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1868, sida 1

rens fråga intogs Marianne gerlig oro. — Och detta hotell, som ni har hyrt åt mig? — Jag skall troligtvis behöfva det för egen räkning. För öfrigt är det en bagatell. Fem hundra franes för en månad. De äro redan betalta. — Och min atelier? — Ah, hundra francs; ett lappri. — Vill ni öfverlåta den åt mig? — Hvarför det? — För att grundlägga ett sjukhus. — Ett sjukhus! Store Gud! Med hur många sängar? — En divan är tillräckligt, och der finns fyra. Jag känner en sjuk, som har behof af att förändra luft, och hvars ungdom endast erbjudit sorger. Hans hufvud är angripet, — hjertats sjukdomar angripa hjernan. Jag tror att förändring af vistelseort skall rädda honom. Örverlät detta observatorium åt mig. — Det tillhör er, men — — — Men? — Jag behåller en dybbelnyckel; det är en princip, som jag har svurit att aldrig frängå. — Som ni vill. Men tiden gär, och ni uttrycker er med en sådan vältalighet, att ni kommer mig att glömma affärerna. Och min ryss? — Jag har ej underlåtit att sända honom de bästa upplysningar rörande er. — Godt! Men nu är det tid att göra stor toilett. Vid hvilken tid på natten jag lemnar Moskwa, dit ni skickar mig, skall li återse mig, såvida Moskwa ej brinner. Jag skall klappa fem slag, då vet ni att dar är jag, och ni öppnar. — KForts.) af en helt bor