Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1868, sida 1

morgonen, och de hundratjugotusen fran som försäljningen af juvelerna hade inbringat, bildade en ganska respektabel summa. — Detta utgör omkring etthundratusen ecus, sade han och inlade summan i sin sekretär. Visserligen en bagatell, men som dock ej är att förakta. Kodom visade en bullersam glädtighet, som misshagade den unga qvinnan. Hon framtog sin tobakspung och började göra en cigarrett, utan att lyssna till sin mästares utrop. Hon tycktes nästan känslolös för denna skörd från Hesperiderna. — Man har bedragit mig, sade Kodom förvånad öfver denna likgiltighet. Ni är icke Marianne de fer, ni borde heta Marianne de glace. Åsynen af denna rikedom, funnen inom tolf timmar, intresserar er ej det minsta. Marianne tände en cigarrette vid ett ljus, indrog långsamt röken och utblåste den genom sina näsborrar. — Det är icke penningar jag söker. Mitt lifs enda intresse är att läka ett krossadt hjerta — — Kodom gjorde en åtbörd af den djupaste förvåning. Den stolta flickan återtog: — Ah, det är icke om mitt eget hjerta jag talar. Jag skulle ej göra mig den mödan. — Mitt sköna barn, jag har aldrig studerat dessa gåtor. Likväl vill jag afhöra er med en fars deltagande. Låt oss vara allvarliga och försonande. Det ena hindrar ej det andra. Enligt vår öfverenskommelse är jag skyldig er 100,000 francs i fullgodt mynt, och ni är skyldig mig en månads medverkan. Jag ämnade återge er friheten och föreslå er en öfverenskom