Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1868, sida 2

neur såsom man, och minst hertiginn som qvinna. Ni skall efter eget godtfinnande vexla namn och kön. Ni skall spela olika, men nobla roller. Jag hoppas att ni ej beklagar er deröfver. — Jag har ej rättighet att beklaga mig, och jag har lofvat er lydnad. Befall. Hänförelsen har ännu ej infunnit sig, men sedan intrigen väl kommit i gång, hoppas jag att få mina inspirationer. — Jag är öfvertygad derom. Och emedan haltqvädna visor endast fördröja den utgång, som vi alla behöfva, ni och jag, — samt prins Riazis, — skall jag tala öppet med er. Sedan jag i trettio år fullföljt ett mål, som icke blott är begäret efter rikedomar, har jag kommit min ruin helt nära. Ni kan sjelf bedöma att de spillror, som ligga der framför er, skulle vara tillräckliga för en mindre ärelystnad än min. Men jag har redan sagt er, att jag måste sörja för menniskor, som följa efter mig. Marianne lyssnade utan en enda rörelse, som förrådde gillande eller nyfikenhet. Bankiren fortfor: — I morgon bör ni försöka att vara på fötter i god tid, ehuru detta strider emot pariservanorna. Ni behöfver ej bekymra er om något, ty i en våning, er värdig, skall ni fiuna alla de drägter, hvarmed vi försett er. För denna dag bör ni blifva en ung Armenier. Jag behöfver ej tillägga, att jag har till er disposition alla de dokumenter, som öfverallt skola tillförsäkra er ett gynnsamt, till och med vördnadsfullt emottagande. Det är nödvändigt att diamanterna afyttras samma dag af den unge Armeniern, hvarom vi tala. Behagar ni