Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1868, sida 2

dörr. Han blef mycket förvånad öfver att finna henne uppstigen samt rökande sin cigarette. Han uttryckte sin förvåning i artiga ordalag, något urmodiga ester Restaurationen. — Jag heter Marianne de Fer, svarade den unga qvinnan lugnt, och jag har följt er för att lyda er. — Lydnaden skall ej blifva påkostande. Jag har hyrt ett litet hotell för er vid boulevard de Waterloo. Ni skall der finna er hemmastadd, ty det är inrättadt ganska komfortabelt. Man bör ej synas sattig för att kunna sälja fördelaktigt. Denna boning är afsedd endast för juvelerna. Underhandlingarne om taflorna skola ega rum i en atelier, som jag har hyrt, fullt möblerad, under egarens fränvaro, och som skall låta taflorna framstå i behörig dager. Denna atelier ligger på la Montagne aux Herbes. — Jag följer er, svarade Marianne,gå förut. — Tag först detta skrin. Detär tungt, men ni är stark. Det innehåller mina dyrbaraste juveler, och det blir er sysselsättning till frukosttimman. Vid denna tid återvänder ni till er boning, dit jag emellertid låtit föra återstoden af juvelerna, inlagda i ett skrin, till hvilket jag har två nycklar. På eftermiddagen kommer tatlornas tur. Apropos, se här är nyckeln till juvelskrinet. Under detta samtal hade Kodom och Marianne anländt till porten af ett litet hotell, hvilket låg undanskymdt i en lund af lindar och sykomorer. Grönskan hade försvunnit, men de mörka och vridna grenarne dolde tillräckligt det inre, detta ,,at homek, som engelsmännen säga. Man inträdde, ty Kodom framtog nycklarne ur sin ficka.