Hvad särskildt svenska kyrkan angår, så framgår detta äfven at den nya lag, i enlighet med hvilken det allmänna svenska kyrkomötet skall i år för första gången sammanträda. Här är, säsom en nödvändig eftergift at bes åerd förhållanden, uppdragen en kaasskilnadelinie, emellan prester och lekmän, om hvilken den apos oliska församlingen ingenting avnat visste, än att den vore heduisk och siridande mot den nya religionens grundtanke, samt vidare inom kyrkomötets presterliga afdelning en hierarkisk gradering stadgad mellan valde och sjelfskritne ombud. Å andra sidan hänvisar samma lag, genom att gifva ,lekmännen en lika stor anpart i representationen, på en framtid, som ingalunda är för de hierarkiska lustarne uppmuntrande. Här komma således till numerären jemnstarka elementer att samverka eller att kämpa med hvarandra. Under begge förutsuttningarne är det af vigt, att lekmännen lära sig till fullo uppskatta betydelsen af sin närvaro i kyrkomötet och sin högre rätt till en sådan närvaro. Tiden är gynnsammare än någon föregående för ett tillnärmande till det ideal af kyrka, hvilket Luther i sina äldre skrifter tecknade som menskiighetens framtidssak och för hvilket han under det friska inspirerade skedet af sin verksamhet hjeltemodigt stred. Denna Luthers mönsterbild var ingen annan än just den apostoliska församlingen, hvilket vi längre ned skola visa. Och att den församlingsorganisationen är mer befryndad med skaplynnet hos den tid, i hvilken vi lefva, än med den tid, i hvilken den uppkom, framgår ätven af den flyktigaste jemförelse melian det romerska kejsardömet med sin förqväfvande despotism och enerverade folkauda samt deu återuppblomstring af frihet och sjelfsty ENRNNOTEA AA G RNDR SK KO A TFN ONA Ma NIVA ss3