att kristendomens Jåror. sådana dernti va testamentets Ira las, verkligen utgima en uppenbarelse af oforgängäigt innehåll Om så är, skulle icke då detsamma gälla om de former, i hvilka den kristliga andan klädde sitt samhällslif, just då den första hänförelsens eld och skaparkraft lågade i henne, då tron, hoppet och kärleken, i verlden hitintills foga kinda magter, i henne firade sin uppståndelses v: fest, och då tillika det ringa och obemärkta i församlingens uppkomst gaf henne frihet att, utan inverkan at fremmande elementer, bilda sitt yttre efter sitt inre, sin form efter sitt innehåll, sin inrättning. sitt styrelseoch verksamhetssätt efter sm lära? Hvilken troende kristen, som star pa reformat onens grund och så unda brus med medebtidskyrkans at heduiska bi ståndsd-lar uppblandadle trad ioner, kan ieke se, ait deu apostoliska kyrkaus organisation fram-prungit just ur den apostoliska lärans lefvande tankar och ut Ch trogen spegelbild af kristendomens exv väsen? För den protestantiske kristne och i sjelfva verket afven för den historiska vetenskapens man äro kyrkans hätder alltifrån fjerde århundradet och sedan vidare igenom medeltiden inga unda den klara, ogrumlade, afslutet stående bi den af den kristliga församlings-idens och det kristliga lifvets gång igenom tiden, utan de äro bilden af ett inveckladt förlopp, i hvilket många faktorer arbeta tillsammans, i hvilket hela massan af föreställningssätt, vanor och ärfda former från den grekisk-romerska hednaverlden och sedermera från den germaniska medverkar vid kyrkans omgestaltning till en hierarkisk ivrättning, och hvarunder kristendomen endast långsamt och knappt märkligt, likt surdegen, verkställer en inre jäsvingsprocess, hvars första mer storartade yttring är reformationen. Sådant är det naturliga och otvifvelaktigt äfven vetenskapligt grundade betraktelsesättet. Desto anmärkuingsvärdare är det då, att inom ett par af de på reformationens mark stående kyrkosamfunden, det anglikanska och det lutherska, bildat sig i presterskapets sköte ett parti, som uppträder med det program att återgifva truditionen, med hvilken reformationen brutit, dess betydelse af bestämmande magt. En följd häraf är, att detta parti ser uti medeltidens prestkyrka eller — när det vill uppträda mer försigtigt — uti statskyrkan idealet af kyrklig organisation, samt till det förflutnas skuggverld forvisar den apostoliska församlingens, utan att det ringaste bekymra sig om den outplånliga enheter. af den och kristendomens väsen. Uppkomsten och tillvaron af ett sådant parti är ett ytterligare bevis derpå att likasom medeltidens kyrka hufvudsakligen var en döpt hedendom med kristliga emblemer, så äro de ur sextoude århundradets reformatoriska sträfvanden uppståndna kyrkosamsunden i någon mån ännu den gamla romerska kyrkan under andra namn.