Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1868, sida 1

vidare, det svär jag er, sedan vi en gång inträdt i verksamhet. Det är så länge sedan jag andades fritt. Ni förlåter mig ju? Kodom betraktade henne utan att svara — Vill ni att jag skall sjunga? Hon började gnola. Konduktören hade etterhand ropat namnen på alla stationer från Maubeuge till Mons. Tullbehandlingen bade naturligtris äfven tagit sin tid. Kodoms kappsäck, ett Babelstorn, innehållande valutor, juveler och taflor, hade länge upptagit de tankeförmågor, som uppghålla eig vid gränseria, Allt kade slutak ined ett: Pår passera! Hvad Mariannes tio askar angår, — ty vi hafva glömt nämna, att Riazis hade låtit inregstrera sin skyddslings bagage före bankirens ankomst, — hvad Mariannes askar angår, så var det en annan sak. Kodom framtog ur sin portfölj ett apper af förledande utseende och betäckt NN en mängd vattenstämplar, hvilket afgjorde saken. Den tjenstförrättande brigadieren bugade sig vid åsynen af detta dokument, som innehöll alla regubågens färger. Irånen sattes åter i rörelse, och några minuter före klockan fyra anlände våra båda resenärer till Belgiens hufvudstad, -Pär bege vi oss till Antwerpen? trågade Marianne. Zednare! svarade Kodom. Nu är inte tiden inne att resa dit. Föröfrigt tror jag att er närvaro ej behöts der. Han anropade en äf dessa stora vagnar, hvilka erinra om Ludvig XIV stil och utgöra Brissels stolthet. Kusken vände sina båda hästar mot fienden, som kallade honom. Alla frans