Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1868, sida 2

föremål af värde, som föllo honom i hänlerna. Från väggarne nedtog han taflor af Peniers och Wouvermans, från sina lådor framtog han juvelskrin, diamanter, bundtar af värdepapper, och allt detta nedlades i den ofantliga kappsäcken. Papperen skyddade tafvelramarne och juvelerna mot möjliga stötar wider resan. Då kappsäcken slutligen var öfverfylld, drog Kodom tillsammans dragremmarne lika så vårdslöst, som hade det varit fråga om en nattsäck innehållande litet kläder och livne; men emedan han erfor motständ genom den mängd effekter han nedpackat, atte han sig på locket och fördubblade sina ansträngningar för att tillsluta det. Han ringde på sin kammartjenare, hvilken mträdde och gnuggade sina ögon, ty vatten var redan längt framskriden. — Jean, sade bankiren, gif mig min nattrock och ett par pantalon d picds. Han insvepte sig i vecken at det prik tiga cachemirplagget, och drog på sig inexpressible. Jäean betraktade honom, utan att förstå varför hans herre ömsade kläder i det ögonblick ban skulle gå til sängs. Ämnar herrn inte gå till hvila? våsade kammartjenaren fråga. — Jo visst, hvad är då klockan? Tjenaren gick uti ett angränsarde rum, nen återvände genast. — Pendylen 1 stora salongen visar tre. — Ah. redan så sent! Han befalite kammartjenaren att flytta ti bord, papper, en vattenkarafin och olyertspennor intill divanen i hörnet al ummet. tillsade om ännu en lampa, och nedan Jean verkställde dessa besalluingar,