Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1868, sida 2

ehuru jag har glömt dem. Detta ger oss trefjerdedels timma, oberäknadt inregistreringen af bagaget. Ni har endast en colli, min herre, men den förslår. Och asiatens småleende sade: — Jag anar. Han fortfor med hög röst: Försigtighetsmått äro alltid bra att taga! Och jag uppskattar denna sats derhän, att jag har ansett mig böra vidtaga ett dylikt för er. Robert Kodom bespejade alltjemt Riazis vagn. Under denna envisa forskning hade hufvudet dragit sig undan till det motsatta hörnet af vagnen. —Vi böra begagna de få minuter, som återstå oss tillsammans. Jag har en ynnest att utbedja mig af er, en tjenst att visa er, och en person att presentera för er. — Allt detta skall fordra tid. — Visst inte. Vi känna den engelska satsen: Time is money, och denna lilla aattysionomi, som oroar er så mycket, der bakom mina vagnsfönster, vet det lika så väl som vi. — Ah! svarade Kodom med det största ugn. — Om ni behagar, fortfor Riazis, — cunna vi stiga in på det anspråkslösa caffe, som ligger der i hörnet, tio steg värifrån. Jag är förvissad att det finns ett litet um, der man är likasom hemma hos sig. ir vagn skall stanna utanför dörren, den kall ej väcka någon uppmärksamhet. lin väntar här. Men tillåt mig först att aga sockergrynet ut ur dosan. Och utan att vänta ett svar gick Riazis am till vagnsdörren, som han öppnade.