Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1868, sida 2

anns af ,,Blue Gown, tillhörig sir Harvey, som tre gånger förut vunnit det stora Jerbypriset; derefter kommo baron Rotlhchilds King Alfrell, hertigens af Newastle .,Speculum, och Hodgemans ,Puul i icke sett uppgifJones. Ännu hafva vi t huru mycket, som blifvit vunnet och rloradt, samt huru många personer, som bifvit ruinerade, under loppet af de kriska minuterna vid kapplöpningen; endast let uppgifves, att vaden uppgått till enorna summor. Man anslår antalet af de soner, som åskådat denna folkfest, till ära. nog 400,000. I Abyssinien hafva de uti engelska arnen nyligen införda vapnen bestått sitt rsta prof. Suidergeväret, den refflade D)ergkanonen, de efter nyare principer konstruerade granatkar:techerna, samt de nya Hale-raketerna begagnades der första gånsen mot fienden. Det nya geväret kunde nappt första gången användas under gynnsammare förhållanden. I Zulla kom let i händerna på folk, tör hvilka det var ika okändt, som Theodor och Magdala, och under resan hade man icke haft tillalle att öfva sig. De oerhörda terrängsvårigheterna, det beständiga afoch påpackandet på muldjuren, m. m. utvisade, te då Snisergeväret stod ut härmed, är less konstruktion bestämdt stark. Äfven ammunitionen hade mycket att utstå: förskräcklig hetta i Zulla, häftiga och plötsiga temperaturförändringar i högländerna skadade icke patronerna det ringaste; men ete fel var, att fukt etter få dagar ätt gjorde patronerna odugliga. Emellertid hir omdömet om geväret varit gynsamt, isynnerhet i afscende på skjuthastigneten, icke så mycket deremot i hvad anår skottvidden. Den refflade bergskanonen har äfven väl utstått profvet och är särdeles omtyckt; Granatkar echer, skjutna ur denna kanon, gjorde stor förödelse. Rareterna efter Haleska principerna äro långt mindre farliga för servisen än de lörr använda. RYSSLAND. Från Petersburg skrifves: Det är Er bekant, att den nu i Karlsbad varande t. d. inrikesministern Walujews störtande var ett verk, som uppnåddes efter många långa pemödanden af vårt demokratiska nationalparti; mma sträfvanden åsyfta för närvarande ingening mindre än undauskjutandet af den sedan April 1865 allsmäktige polisministern grefve Schuvalow. Det hufvudsakliga verktyg, som våra denokrater begagnat och begagna för dessa planer, ir storfursten-thron öljar hvilken sedan flera nånader stått i mycket s nden till Walujew och Schuwalow. Harmed förhåller sig vå följande sätt: I sistlidne December månad lät Walujew suspendera den af Iwan Aksakow utsifna slavophistidningen ,Moskwa, för dess regeingsfiendtliga och protektionistiska hållning. För ut undgå töljderna af denna åtgärd, grundade Aksakow genast en ny tidning, endast skiljd från len gamla genom namnet Moskwisch samt dergenom, att en viss Arssenjew uppgafs som hufudredaktör. Efter någon tid blef äfven denna dn ng undertryckt, sedan Walujew meddelat kejren, att den tillkommit endast för att krivggå budet mot den förra tidningens utgifvande. Aksakow, hvilkens fru (tödd Tschutschew), är f. l. ho dame och såsom ifrig orthodox intim vännna till kejsarinnan, beslöt att, med tillhjelp af ina förnäma relationer, taga hämnd. Han lät sin ru tillskrifva kejsarivnan och bilade detta bref n skrifvelse till tbronföljaren, i hvilken bittra utryck fälldes mot Walujews ,antinationella poliik och inhumana praxis. Thront drig sökt döja sina sympathier för tidningen Moskvas pauslavistiska agitationer och som lessutom var missbelåten med Walujew för hans ställning till den officiösa pressen, svarade härpå en längre skrifvelsse. Genast efter ingåendet af letta svar märkte utgifvaren af , Moskwa, att igillet varit biutet, och med omgående meddelales thronföljaren detta. Denne vände sig till kejaren och förklarade sig icke vidare vilja sammanträffa med cheten för den politiska polisen, srefve Schuwalow, in an denna kiänkning af brefhemligheten blifvit straffad. Schuwalow hade insen betänklighet att genast med -itva, det brefvet på hans anmodan blifvit öppnadt, åberopande sig på den honom reglemontemassigt medgifna rättig heten att öppna alla i ryska riket a sända privatbref, samt på Aksakows bekanta böjelse för polika intriger. Kejsaren låt för sin del saken bero harvid, men har icke lyckats åtstadkomma någon örsoning mellan sin son och Schuwalow. Under en tid var det fråga om att Schuwalow skulle esignera och blifva ambassadör i Paris i st. ör Budberg. Uppretad genom Aksakow och de ned honom förbundna presterna har kejsarinnan agit parti så väl mot Walujew som mot grefve schuvalow, och endast bristen på en lämplig eftertadare är orsaken till, att den sistnämnde har Rar sitt embete. Man hade tänkt att göra genealguvernören i Östersjöprovinserna, Albedinsky, till polisminister; men af vissa orsaker vill kejsaren icke veta utaf honom. Alltjemt är det alltå tvilvelaktigt, huruvida och huru länge Schuwa w skall undgå sin vän och kollega Walujews ide; hans afsked vore identiskt med det nationallemokratiska partiets fullständiga seger. Enligt tidningarne skall ezaren i slutet if nästa månad anträda en badresa till Kissingen samt då taga vägen öfver Warchau, der han skall qvarstanna två dasar, hufvudsakligen för att inspektera de ler i öfvingsläger samlade trupperna. TURKIET. Den grekiska ,Indep. hellenique af d. 14 Maj innebåller underrättelser från Kanlia, som gå till den 7 i samma månad. Man finner visserligen der bulletiner öfver le strider, som förekommit mellan kanlioterna och turkarne, men icke destonindre torde det långvariga kriget på ön u lida till slut. Eu mängd frivilliga hafa afrest derifrån. Äfven befälhafvaren ör insurgenterna, Zymbrokahis, lärer tillkännagifvit sitt beslut att nedlägga befälet ,ch med sina vänner komma till Grekland, m han får göra öfverresan dit på ett ranskt eller engelskt fartyg. Det är emelertid tvifvelaktig, huruvida turkiske beälhafvaren lemnar tillstånd härtill, och tan ett sådant medgifvaude skola cheerna på skyddsmakternas krigsskepp icke inse sig berättigade att öfverföra insursentcheferna. Turkarne ba besatt slättandet och befästa sig i bergen medelst Yockhus. Zymbrokakis bror är öfverste i srekisk tjenst. Den gamle philhellenen Plourins, som i Grekland väckt mycken ippmärksamhet för sin publicistiska verkmhet och sina tal, har nu afrest till andia, för att som det uppgifves — öka åstadkomma ett engelskt protektorat r den dervarande befolkningen. Desto ärre skall väl denna nya agitation mycket rsvåra öns pacifikation, ty det är nog kert, att England, som afstod från Joni