Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1868, sida 2

Sedan Trelanney kommit ombord, gick han genast ned i kajutan med befälhaf. varen. — Hvad är å färde? frågade han. — Jag har ej vågat föra skatterna i land, mästare. Man bevakar oss, — en fara hotar. — Hvem bevakar er? Kaptenen öppnade kajutfönstret, som var anbragt öfver rodret. Ser ni den der ångaren, mästare? Trelauney såg nu en skarpt byggd ångare, som tycktes sofva endast med ett Öga. Nå väl? — Jo; jag har redan en gång förr sett den der ångaren med sitt svarta skrof och sin blodröda rand. — Hvar? — I Medelhafvet. Han kallades då, likasom nu, Draken, och jag hade fått order af mästaren att förfölja honom. Han undkom mig i Arkipelagen, der han hade hissat turkisk flagg. — Och det är han, som nu förföljer er? — Ja, mästare. Han väntade oss utanför Havre och har ej lemnat oss sen dess. — Har ni varit i qvarnen? — Ja, allt är i ordning. Qvarnen ligger omkring tretusen alnar vester ut härifrån. Derunder finns en fisksump. Jag ämnade nedsänka kistorna der, betäcka dem med klappersten och derefter insläppa nafsvattnet. — Två eller tre man skulle vara nog att avaka qvarnen, och ingen skulle ana att millioner kunde finnas der. (Forts.)