Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1868, sida 2

rike, som har bibehållit sin ursprungliga egendomlighet i denna förändringarnes tid. omgifvet af sina vallar, der lummiga aller bilda en cirkelrund boulevard, som sjelfva Paris kan afundas, öppnar la Rochelle mot oceanen sin gamla jernklädda bort och sina vidsträckta bassiner. Det stora tornet ligger i bakgrunden, och Kedjetornet samt Saint-Nicolai torn tyckas säga: Vi vaka. Och Lantärnetornet beherrskar redden likt en framskjuten vedett. Le Mail sträcker sig till höger utefter hassstranden. Saltångor blandas der med landsluft, man inandas der en stärkande och berusande doft. Sardinfiskrarnes båtar ila snabbt förbi med sina röda segel. De följa rännan ett par alnar från strandvallen och passera stolt öfver ruinerna efter Richelieus gamla damm. Ångaren låg invid kajen, och en tjock rökplym förkunnade hans afgång. Hjulen plaskade likasom på försök i vattnet och kastade de blå vågorna upp mot graniten. Trelauney och magyaren gingo ombord. Passagerarne hade redan anländt med sina korgar och kappsäckar. Sedan klockan ringt för tredje gången, föll ångaren af, gick mellan de båda tornen och stäfvade utåt hafvet. Vid symanden visade sig ön Re och ön Olron likt två blåaktiga punkter. Ötverfarten gick hastigt. Då ångbåten lade till vid Saint-Martin, varseblef Trelauney Hajen, som gungade!; på vågorna. Han gaf en signal, och Hajens båt afhemtade honom samt magyaren. I