bakom denna kompetenstvist döljer sig det, som gifver frågan dess politiska vigt för ögonblicket och nödgat representanthuset att omsider besluta sig för den flera gånger förut föreslagna, men i det längsta undanskjutna åtgärden att sätta presidenten i anklagelsetillstånd. Han har ej blott ställt sig i öppen opposition mot nationens stora flertal, det ,republikanska partiet, som med oerhörda offer af penningar och blod upprätthållit unionen, upphäft slafveriet och i allo vill låta Förenta Staternas utveckling fortgå i den sanna frihets och upplysnings anda, som eldade oafhängighetskrigets hjeltar och skapade unionsförfattningen. Han har ej blott gjort sig till chef för motpartiet, som, med ett vanställande missbruk af ett vackert namn, kallas det , demokratiska, d. v. s. den besegrade slafaristokratiens och våldsamma annexionspolitikens parti. Han har ju flera gånger, äfven i budskap till kongressen, trotsande gifvit sin afsigt tillkänna att ,, rädda landet, d. v. s. med makt motsätta sig de åtgärder, som åsyftade att rädda de dyrköpta frukterna af ett fyra års krig utan like i historien. Han har för detta ändamål sökt att, med uppenbart kringgående af gällande lag, i armöen skaffa sig ett verktyg. Med bortkastande af all tvetydighet uppmanade en demokratisk tidning i San Francisco presidenten att i unionsdistriktet Columbia, der som bekant unionens hufvudstad är belägen, proklamera krigslagen och suspendera den civila styrelsen, kongressen inbegripen, tills nationen hunne uttala sig. Man kan också svårligen betvifla Johnsons och demokratpartiets vilja att våga en statskupp, att draga öfver landet fasorna af ett nytt inbördes krig; de ha blott funnit sig urståndsatta att fullfölja sin afsigt, emedan presidentens alla försök att vinna framstående populära män, såsom generalerna Grant och Sherman m. fl., nesligt misslyckats, och kongressens hållning rönt allmänt bifall, om man undantager det förtroendevotum Johnson erhållit af den kaliforniska legislaturens demokartiska underhus. Vi erinra ännu en gång, att man vid bedömande af representanthusets åtgärd att åtala presidenten ej får uteslutande fästa sig vid hans kompetenstvist med senaten; väl är öfverskridandet af gällande lags gränser tydligt och såtillvida en tillräcklig juridisk förklaringsgrund för åtalet. Men den skulle säkerligen ej, under normala förhållanden, under fredliga tider då staten ej hotades af omedelbara och stora faror, gjorts gällande. Man glömme ej, att rättegången mot Johnson är en politisk affär; den är ej något formalistiskt jriksrätts--spektakel, dersmåsaker, så snart de äro juridiskt klara, äro i och för sig lika goda, som hvilket som helst stort statsintresse. Representanthuset afvisade i det längsta den nu vidtagna ätgärden. Dröjande, motvillizt, nödgadt och tvunget, fattade det sitt beslut först då, när det ej ansåg sig kunna försvara att längre dröja och skona. Man betrakte presidentens hela bana: huru med hans understöd, så snart det öppna upproret var undertryckt i södern, dess legislaturer åter införde ett föga modifieradt slafveri; huru han, för att lemna rebellerna fria händer att under freden återtaga hvad de i kriget förlorat, ville återkalla unionens hspper, med risk att der framkalla en a män massacre på den unionstrogi gade befolkningen; huru han frg chefer, som troget utförde ko sens beslut och skyddade det unionistiska partiet i södern, deras befäl o. s. v. Han har på hvarje punkt, med hvarje till buds stående medel bekämpat kongressens bemödanden att rekonstruera unionen utan slafveri, och just genom sitt motstånd framtvingat mer och mer beslutsamma, längre och längre gående åtgärder, t. ex. besluten om negrernas rösträtt och om de mest komprometterade rebellchefernas förlust af politiska rättigheter. Tagande dessa beslut till utgångspunkt för nya agitationer, trädde han slutligen äfven formelt författningen tör nära och gaf sina åklagare de juridiska vapnen i händerna, hvilka de först sent och ogerna funnit sig nödgade att begagna. . Sedan slutet af Februari har processen mot presidenten, besluten i representanternas hus med ej långt från två tredjedelars majoritet, fortgått. Den 25 Februari bragtes beslutet inför senaten af hrr Steveus och Bingham: under dödstystnad i den örverfyllda salen förklarade Stevens, att vraonracantantarnae hus 35 stt AO hala få de