åtalet mot domaren Humphreps i Tenessee år 1862. Men nu för första gången har statschefen drabbats af representanthusets impeachment. Till de redan citerade stadgandena böra vi vidare tillägga, dels att unionens vicepresident, som tillika är senatens president, ej eger fungera i den sednare egenskapen, när senaten handlägger ett impeachment mot unionens president — såsom dennes sjelfskrifne efterträdare skulle han nemligen kunna anses partisk — utan för detta fall öfverlåter sin befattning åt the chief justice, främste ledamoten af unionens högsta domstol; dels att en af senaten domfäld ytterligare kan underkastas . åtal, rättegång, dom, straff efter lag. De vanskligheter, som framstå vid ordnandet af en juridiskt formulerad, politisk ansvarighet, innefattas i följande dilemma: att å ena sidan undvika att i samma hand förena åklagarens rätt och domarens pligt eller lemna tillfälliga meningar och politiska lidelser inflytelse å domen; men å den andra dock göra ansvarigheten till en verklig, konstitutionel garanti, som ej af juridisk formalism eller byråkratisk egenmäktighet och ömhet om ,,eget skinn kan förfuskas till en tom form, ett sken på konstitutionens yta. Hur har den amerikanska författningen förstått att lösa denna svårighet, har hon lyckats eller ej? Först märka vi då, hvad alla statsrättsteorier gilla, att åklagarerätten mot folkets embetsmän är lagd i den folket mest omedelbart och fullständigt representerande myndighetens hand. Men med åtalet är dess värf fyldt. Den dömande makten åter, senaten, är visserligen en politisk korporation, men det är ock politiska mål den har att döma; den är visserligen utgången från folkets förtroende, men den står, såsom medelbart vald och i följd af åtskilliga andra bestämmelser, ej i så direkt beroende af de rörliga tolkopinionerna. Dertill är dess makt inskränkt till rätten att döma till afsked, möjligen med tillägg af inkompetens att derefter erhålla anställning i unionens tjenst. Slutligen fordras till en fällande dom minst två tredjedelar af de närvarandes röster. Af den till hvarje slags missbruk och våld tillräckliga ,allmakt, som engelska parlamentet eger, såsom hvarje engelsk undersåtes åklagare och domare, finnes här intet spår. Skulle partihatet upplåga och förbränna domarens pligtkänsla, lugn och laglydnad, då träda den amerikanska författningens bestämmelser i vägen och hindra den dömande makten att förderfva en oskyldig: den gräns, som är satt för senatens fällande dom, ej blott är en bom mot förföljelsebegär, utan påminner om och uppfordrar till moderation. Väl hette det, sist bland ofvan anförda bestämmelser, att den af senaten fällde ytterligare kan åtalas och straffas för brott, som redan föranledt hans skiljande från embetet. Men, det är då ej den af honom kränkta eller förolämpade folkmaktens politiska representant, som dömer honom: det är de ordinarie domstolarne, således en oberoende, ej af politiska motiver ledd eller missledd auktoritet, som dömer enligt allmän lag. Såsom grund för en afsättningsdom mot 3 THUAnfA SStatnarnadn tinanot oatånanda armhäate