UPEeEEEUAmRBARNIL UNUEBEEHKHEUäEK tt v der. Man har, enligt det i Wicksbentg (M ppi) utkommande amerikanska bladet ,,Herald, vid stränderna af en bland Mississippis bitloder, Big Black, upptäckt en besynner lig varelse, som det är svårt att säga, om det är en menniska, ett djur eller ett vidunder. Blott s1 negrer hade till en början sett det, och deras be-J, skrifningar voro ej egnade att upplysa om denna f t f sak. Varelsen var, enligt dem, 8 fot hög; dess ögon voro så stora som hönsägg; den hade hvarken näsa eller öfverläpp, och dess två oxeltänder, långa som tummen på en menniska, hängde krökta ur dess mun. Dess högra fot var ej lika lång som den venstra, och dess gång, ehuru snabb, var sålunda bland de besynnerligaste; dess naglar voro sex tum långa; hela kroppen var täckt af tjockt och groft hår; håret på sjelfva hufvudet var likaså groft och nedhängde i vild oordning på begge sidor om halsen. Endast negrer hade till en början sett detta underdjur, och de flesta hvite trodde ej på deras berättelser. Men sednaste vecka — det är ständigt ,,Herald som talar — upptäckte några gentlemän, hvilka voro ute på björnjagt, i sanden gigantiska spår, hvilka icke liknade vanliga djurs. De svartes berättelser runno dem nu i hågen, och då de voro väl beväpnade och beridne, beslöto de att följa dessa fotspår, för att om möjligt, upptäcka vidundret. Hundarne leddes följaktligen på spåren, och efter några minuter befunno sig våra jägare i åsynen af en varelse med en mensklig gestalt förskräcklig att åse och liknande det porträtt, ofvanföre blifvit meddeladt. Sedan den betraktat dem ett kort ögonblick, tog den till flykten, utstötande ett fruktansvärdt skri. Dess lopp: var så snabbt, att de bästa hästar ej kunde nå den; emellertid s1 fortsattes för oljelsen, tills man nådde stranden aflp Big Black. Der stannade vidundret, och då hundarne häftigt angrepo det, fattade det den ena ef-16 ter den andra af dem med sina begge händer och ss sönderslet honom. I Jägarne hade försigtigtvis stannat på afstånd; och då en at dem ville rädda sina hundar, assköt s han emot det två skott, dock utan att träffa. Vid-ft undret kastade sig nu i floden, dök under vattnet s e i ungefär 5 minuter, visade sig derpå ånyo pål6 vattenytan, allt medan det utstötte så starka skrik, s att jägarne trodde sig höra larmet från ett helt regemente. Då det nådde andra stranden, försvann a det i skogen på andra sidan floden. Man harln sednare, ehuru förgäfves, gjert försök att återfinna det. Så lyder i korthet ,,Heralds berättelse om saken. r — h Uppsinningar. En hr Pehr Ekholm, trifvels-ti utan sjäisfrände till uppfinnaren af den kanon, som y 8 — ——T————— Frans Hodell gjort en visa om, inbjuder i Westerås-tidningen ,, Aros allerödmjukast ortens mekanici och vetenskapsidkare eller hvem det vara b må, som eger något matematiska kunskaper, att så infinna sig i Westerås stad som i Thorsdags kl. 3 precis 6 e. m., ,för att taga kännedom om töljande o nya uppfinningar samt, om så behagas, bidraga s! till experimenterande dermed eller åtminstone lemna o de råd och upplysningar, som ansos behöfliga för sa deras fullbordande — eller ock om möjligt bevisa Å omöjligheten af deras genom mina varande före-4 visningar, blifvande tillvaro: o1 1) En dubbelverkande varmlustsmaskin, der den n kalla luften, utan annat motstånd än packnings-h ringarnes friktion i den för ändamålet serskildt an-å bragta cylindern, intages i uppvärmningsapparaten, sl för att sedermera begagnas på samma sätt som d ånga till en dubbelverkande cylinder. n. 2) Ett slussverk för kanalisering af vvärare sp: strömmar för mindre båtar. Genom denna uppin finning skulle båtarne i rörliga bassiner flyttas från ti öfra till nedra kanalen och tvärtom samt mycket, m mycket minska kanaliseringskostnaden. 3) Trenne serskilda hufvudideer till ett perpetuum mobile, hvilka grundider hvar för sig hafva mångfaldiga variationer, så att de kunna anses vara egna i sitt slag. Inbjudningen afslutas med följande poetiska foster af hr Pehr Ekholms snille: Det syns visst enfaldigt; men likväl förvigtigt Jag anser problemet och längre ej kan Det hemligt nu hålla, fast icke uppriktigt Jag ännu förklarat det för någon man. Men fast är min vilja, det skall mig ock hjelpa, oc Vast ännu förmågan hos mig finnes svag — Ej en gång deemoner min båt mö stjelpa, Ty ballast den hafver, och denna är — jag. En lock af kejsar Teodors hår är utställd ! 9 i ett fönster i Plymouth och ditsamlar naturligtj7 vis en mängd åskådare. En kapten James lof-— vade före sin afresa till Abyssinien att skicka en 1 vän en erinran om detta land och har nu skickat nämnde härlock, som han sjelf afskurit från den å aflidne kejsarens hufvud och för hvilkens äkthet han garanterar medelst ett bisogadt intyg. ag En whiskykälla skall, enligt amerikanska tidningar, hafva blifvit upptäckt vid Nedaway i P. Missouri. Den ädla vätskan, som utflyter emeilan 3: 2 klippblock, skall se ut som mörk kognak, men 26 smaka som ren wnisky och hafva denna spiritu-ås osas berusande verkan. Åtskilliga läkare, rätts-sk lärda m. fl. begåfvo sig nyligen — heter det vidare i notisen — på väg för att se fenomenet, ? men en häftig regnskur tvang dem att vända om, P möjligtvis af det skäl, att de ville smaka whiskyn ren och icke uppblandad med vatten. (!) Godt siskafänge. I ett finskt blad läses: En fattig gosse i Uleå Salö har på krok fångat en sd simpa, med hvilken i släptåg följde en vid sänket pe fastnad silfverkanna, som anses vara 300 år gammal och skall väga omkring 60 lod. 2 Om en besynnerlig sogel berättar Borås m Tidning följande: ,Som en kuriositet få vi nam-p: na, att vi för ett par dagar sedan haft tillfälle 7: att här se en liten lefvande vacker sångfågel, hit7; förd från Berlin, men hvars egentliga hemland få lärer vara något af de transatlantiska länderna eller Söderhafsöarne. Han benämnes Napoleons! 2 fogel. är mindre våra grönsiskor, har en liten nätt sångröst, men är dock ej någon sådan skrik-Jc hals som kanariefogeln. Det märkligaste med denna fogel är de färgförändringar han är underbr kastad. Sålunda var han, då vi sågo honom, p mörkgrå, nära svart till färgen, men börj va gul under bröstet; om en 4 å 6 veckor lärer ör han blifva högt orangegul med svarta fläckar; di efter ytterligare 2 å 3 månader blir han gräsgrön, 2 och om ytterligare ett par tre månader högblå, lör för att fram mot nästa vinter åter blifva svartör grå. Hans latinska namn är oss obekant, och är måhända sjelfva fogeln ej så sällsynt inom Sverge, fastän vi ej förr haft tillfälle att se eller höra talas om honom, Miänchausiader. En amerikanare berättede säl en gång för en engelsman, att han — amerikana-I. ren — vid ett tillfälle skjuti snäppor. Engelsmannen frågade, hvarför han icke så godt iät J det vara jemt ett tusen. Nej:, svarade amerikanaren, ,jag har ej lust att göra mig till lögnare be för en snäppar. Härpå började engelsmannen, som icke ville låta amerikanaren besegra sig, berätta en lång historia om en karl, som simmat från !! Liverpool till Boston. ,Såg ni honomfrågade 3! amerikanaren häftigt; ,såg ni honom sjelf? — ,Visst gjorde jag det; jag var på öfverresa och K vårt fartyg gick förbi honom en mil utanför Bostons hamn. — Åh, det var roligt att ni såg honom, ty ni kan då intyga att det är sannt. Det var jag, som simmade! b