Lund d. 27 Maj, kl. 2,45 e. m. (Bref till Iand.-Tid:n.) Just nu slutade förmiddagsafdelninger af jubelfesten. En herrlig Majcol strålar öfver Carolina i sin bruddrägt. KL. 6: morgse började festen med kanonskott, och musik ifrån Bibliotekshusets altan. Lundagård är så vacker — som den aldrig varit! De hundraåriga kastanierna i den rikaste blomning och redan tidigt på morgonen beskuggade de talrika promenerande. Kl. 8 hölls predikan i domkyrkan af biskop Flensburg, och jag kan väl säga att det var den högtidligaste gudstjenst jag öfvervarit, med en utmärkt predikan och med herrliga röster från altaret och ifrån orgelläktaren. Kl. 11 satte sig den kolossala processionen åter i rörelse emot domkyrkan. I de båda sidokoren voro platser beredda för månghundrade damer, då hufvudkoret upptogs af en stor del utaf dem, som deltagit processionen. Konungen och prins Oscar voro närvarande. Högtidstalet af prof. Lysander, på latin, kunde i våra tider kallas ett soliloquium, ty få, om någon, kunde rätt uppfatta meningen. Omkring 15 hälsningstal (n. b. sedan rektor prof. Ljunggren belsat konungen och församlingen). Ibland dessa var det rö rande att höra deputeraden från Rostock yttra sig på flytande svenska. Kantaten, af alldeles utomordentlig effekt, afsjöngs i tvenne afdelningar, hälften efter hvartdera högtidstalet ). Detta i största hast.