Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1868, sida 2

vid valförsamlingarne år 1866), har nu begärt afsked ur statens tjenst. FRANKRIKE. Resultatet af den sednaste debatten i lagstiftande församlingen torde hafva gifvit ett stöd åt frihandelns sak i alla andra länder, som visserligen må anses vara af ganska högt värde. Sedan England med så stor djerfhet kastat sig in på den friare banan, hade man på kontinenten blifvit benägen att betrakta tillståndet i England som ett undantagsförhållande, och det behöfdes ett annat stort lands exempel för att utbreda den allmänna öfvertygelsen om, att de i England rådande principerna med fördel kunna användas på andra länder. Detta exempel har Frankrike gifvit. Under debatten var det otvifvelaktigt statsministern Rouher, som gjorde den bästa framställningen öfver Frankrikes ekonomiska förhållanden. I två föredrag, som upptogo tvenne hela möten, genomgick han landets alla vigtigaste industrier; framhöll den märkbara utvidgning, som de under de sednaste åren ernått; beriktigade oppositionstalarnes sifferuppgifter; anförde det, som från regeringens sida blifvit gjordt för förbättring och utvidgning af kanaler, floder, jernbanor och landsvägar, samt fästade uppmärksamheten på den höga ställning, Frankrike under de sednaste åren tillkämpat sig bland de stora, industriidkande länderna. Man talar så mycket om Englands storhet och öfverlägsenhet i industriella företa, men Rouher visade, att England likväl icke har herraväldet öfverallt. England exporterar sålunda till de europeiska marknaderna produkter af alla slag för 1,600 millioner francs, men Frankrikes export till dessa marknader har stigit till 2,300 millioner. På de transatlantiska och specielt de orientaliska marknaderna är deremot England öfverlägset, ,,men äfven här — säger Rouher — skall den tid komma, då de franska fabrikanterna skola kunna täfla med de engelska; det gäller för fransmännen endast att sjelfva vilja, samt att icke lyssna till sådana råd, som förlama sinne och håg. Sedan Rouher yttrat sig om regeringens , varande och blifvande handelspolitik, slutade han sålunda: ,,Hvartill hafva vi internationella förbindelsemedel, jernvägar och telegrafer, som komma de olika ländernas gränsor att försvinna, om man ånyo skulle försöka att uppresa tullskrankor samt att isolera industrien: ENGLAND. Om man undgår det obehagliga alternativet: en ministerförändring eller en parlamentsupplösning. skall man — som vi redan sagt — dertör endast hafva att tacka det i går omnämnda förslaget af den liberale medlemmen för Montrose, Baåter. Dennes förslag går nemligen ut på att vidfoga den skottska reformb.llen följande tillägg: ,Sådane personer skola uteslutas från valrätt, som, på grund af oförmåga, äro undantagne från att betala sattigskatt. Detta tillägg förer frågan temligen nära den ståndpunkt, som regeringen tasthållit. Af ett telegram har man sett, att majoriteten efter all sannolikhet skall följa den af Baxter föreslagna utvägen, för att sålunda undgå en allvarsam konflikt. Om den i de konservativa tidningarne skildrade öfverrumplingen vid omröstningen ötver Bouveries förslag skrifves till ,, Köln. 2eit., att underhuset visserligen var fåtaligt, men att de frånvarande efter gammalt parlamentariskt skick lemnat salen två och två, så att det fattades lika många medlemmar af hvarje parti. Om underhuset varit fulltaligt, skulle resultatet af omröst ningen således blifvit detsamma. Trots det Baxterska förmedlingsförslaget tala likväl tidningarna om en annan utgång af frågan. , Skulle underhuset, efter att ånyo hafva tagit Bouveries förslag i öfvervägande, fasthålla detsamma, — heter det i ,FTimes — så återstår intet annat för ministeren än att afträda eller upplösa parlamentet. —,, Daily Newstillråder ministeren att abdikera, ifall det är nödvändigt, att något offer skall göras; deremot yttrar sig nämnde tidning mycket skarpt mot en parlamentsupplösning. , Morning Star talar i samma ton och förtröstar på, att drottningen lika litet som underhuset skall gifva sitt bifall till en så onödig åtgärd. Morning Herald säger deremot, att Disraeli omöjligen kan finna sig i ett nederlag, samt att han icke genom hotelser om vägran af skattebevillningar skall låta afhälla sig från upplösning al parlamentet, ifall ära och pligt skulle bjuda detta. Den i våra telegrammer omtalade interpellationen af Rearden, medlem af underhuset för Athlane, lyder sålunda; ,,Är det sannt, att drottningen, på grund af sin svaga helsa, ser sig nödsakad att för den återstående delen af sessionen draga sig tem— St —rm——————————— —