og personer, som han bestämde. Han kickade mig hit och dit, till hafsbaden, ill Trouville Dieppe, derefter till Tyskand, till Baden, Ems. — Mitt enda äligsande var att taga emot besök och beordra bref. Jag vet ej hvad denne grefve de Navarran var, — konspiratör, falskmyntare ller banditchef. — Detta var mig fullkomligt likgiltigt. Jag hade alltid ett pass, på hvilket stod: Madame den och len — samt en kammartjenare. Jag minns knappt huru många personer jag räddat, hvilka spelat rollen af lenne kammartjenare. Jag har fört en till England, en annan ill Havre, der han inskeppade sig. Jag har på samma sätt fört personer ill Italien och Spanien. Vid min återkomst erhöll jag alltid en dyrbar gåfva, juveler eller pengar. Men denne grefve de Navarran har försvunnit. Jag vet ej hvart han har tagit vägen. Allt hvad jag vet är att han på sin arm bar ett tecken som alla åtlydde. Detta tecken, monseigneur, har jag äfven sett på din arm. . Följaktligen har jag trott att du efterträdt min förre herre, och jag har kommit att fråga dig om du ämnar betala likasom han? — Ja visst, svarade monseigneur. — Hur mycket behöfver du? XIV. Katakomberna, — Jag behöfver fyratiowusen francs i morgon.