då det? kristliga lifvet, pulserande i ursprungligaste friskhet, gaf sig för sitt innehåll de mest adeqvata former och organer — former, som veko, då andan vek, men icke förr än de uppfyllt sin bestämmelse att lemna typen för kyrkans återupprät telse åt framtida slägten. Vi anse det fördenskull vara tidsenligt att för våra läsare uppdraga konturerna af denna bild, och skola för detta ändamål i en särskild artikel återkomma till ämnet.