des Plantes till den gamla barrigre de Vangirard, under distrikten Montrouge, Gentilly och Montsouris. De första bearbetades under öppen himmel; på detta sätt har den urholkning uppstått, som kallas Fosseau-Lions och ligger nära barrigre Saint-Jacques. Då de öLro lagrens mäktighet försvårade arbetet, bildade man underjordiska galerier, som man stödde medelst stenpelare, qvarlemnade af stenmassan. Dessa stenbrytningar fortsattes under flera sekler, utan kontroll och slumpvis. Man urholkade nya galerier under de gamla och bildade sålunda flera våningar. Faran blef desto större som dessa stenbrott öfvergåfvos efter hand och glömdes, hvarefter den öfverallt undergräfda marken betäcktes af tunga byggnader. År 1774 utbredde betydliga ras en stor förskräckelse i qvarteren Saint-Jacques och rObservatoire. Man beslöt då att stödja dessa galerier. Man uppförde murade sträfpelare i de kända urholkningarne, medan de andra, hvilka öppnades med den största försigtighet, lemnade tillträde till de aflägsnaste vrår i dessa mörka irrgångar. Pelarne blefvo namngifna och nummererade, qvarteren astecknade, gatorna iakttagna. År 1780 föll polisministern Lenoir på den tanken att till stenbrotten vid Montmartre och Montsouris förflytta de ben, som upptogos ur kyrkogården des Innocents, hvars osundhet kräfde en hastig hjelp. Det är från denna tid som stenbrotten erhöllo benämningen katakomberna, och!