Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1868, sida 1

ljerrall IAander eller Sasom Londolls vil ter från aflägsna kolonier, men den utgör i stället ett vittnesbörd om hvad en enskild man med små medel, men med kärlek, kunskaper och energi, kan uträtta. Den köpenhamnska zoologiska trädgården är ett privatföretag: egaren är d:r Kjzerbölling, en bekant zoolog, som utgifvit ett förtjenstfullt verk öfver den danska fogelfaunan. En liten plats uppläts åt honom af kommunen, och med det syfte att åstadkomma en samling af lefvande nordiska djur började han sin anläggning. År efter år gick det bättre, hans terräng utvidgades småningom, anläggningarne förskönades, besöken blefvo talrikare, och snart kunde han utsträcka sin plan samt börja att upptaga djur äfven utom nordens fauna. Trädgårdens sällsyntheter i sådant hänseende äro dock ej många. Der finnes en stor, puckelryggig kamel och en liten vacker, länghårig lama, som lefva tillsammans i bästa sämja, en del små pungdjur, deribland en liten känguru, men tyvärr intet af de stora, vackra, springande exemplaren, små, silkesmjuka kaniner från Angora, guldharar, hvilka se ut som om de genomgått en förgyllningsprocess, ett par högst intressanta nafvelsvin eller pekarier från Sydamerika, en stor yakoxe från Högasien, insvept i en mantel af långa nedhängande bär, som ger den ett visst ärevördigt uttryck, en zebra och slutligen ett högst obehagligt afrikanskt hålpiggsvin, hvars piggar förse oss med pennskaft. Vidare finnes naturligtvis en stor apbur, framför hvilken man har rikt tillfälle att studera Quatrefages teorier, och en betydlig samling af fremmande rofdjur, visserligen hvarken lejon eller tigrar, men i stället hyenor, schakaler, vargar från Ardennerna — varginnan har tillochmed nyligen fått ungar — isbjörnar, tvättbjörnar, nosbjörnar och andra björnar. Den nordiska djurverlden är isynnerhet fullständigast represemterad i sogelriket, och jag tillater mig nästan tro, att trädgården på detta område kan värdigt täfla med de flesta utländska. Mycket återstår naturligtvis ännu att göra, men ,, kommer tid, kommer råd, och en hvar, som vet hvilken dragningskraft en sådan samling utöfvar, isynnerhet på de lägre folkklasserna, samt hur mycken kunskap, som utbredes genom en sådan, skall helt säkert önska trädgården all möjlig framgång. Vi gå vidare, hemåt genom den vackra trädgården, genom den långa Frederiksbergsallen och Vesterbro, titta hvarken in på ,Sommerlyst eller hos Keleth, tillstoppa, liksom Ulysses, öronen för sirensångens dårande makt, som från olika håll ljuder ut till oss, ty äfven vi flacka omkring såsom den mycket uthärdande, gudomlige Ulysses — och hvad vi här berätta, är ju endast FOdysste dun flaneur — för att komma till Tivoli. Ty hur skulle man väl kunna sluta dagen på ett värdigt sätt utan att besöka den anstalt, hvilken våra franska gäster ifjor gåfvo hederstiteln ,,un institution. — ,n Mark man göer for Personen, heter det i en gammal känd visa, och med tillhjelp af ett sådant mynt slippa vi in. Lumbyes orkester utsänder sina toner från den fullpackade konsertsalen, Volkersens pjerrot samlar stora vch små barn utanför teatern, under bersåernas löfhvalf sitta älskande par och lyssna på hornmusiken från Balduin Dahls orkester, och äfven här finnas tempel för ,sångmusiken för alla och genom alla, ehuru det är svårt att afgöra, huruvida prestinnorna sjunga efter den chevåska metoden eller ötverhufvudtaget efter någon meto. Men la piece de resistance är dock det akrobatsällskap, som Tivolis nye artistiske direktör, hr Bernhard Olsen, samlat från alla verldens kanter på sin resa i vår. Honneur aux dames, isynnerhet när det, såsom här, är en dam, som är sällskapets perla. Det är en qvinlig kautschuksman. Jag skall nog akta mig för att söka beskrifva hennes prestationer, ty de låta ej beskrifva sig; men jag tror knappt, att jag misstager mig, då jag i spetsen för hennes öfriga fullkomligheter sätter en makalös dragningskraft, som förutspår Tivoli en lysande säsong i år. Klockans dofva slag förkunna för oss, att det är på tid att bege sig hem. Men innan man går till sina respektive pauluner, måste man ännu upp på Östergade i ett nyöppnadt etablissement och svalka sig med ett glas Is-cold-eream-soda-vater. Det är en lång titel, men lyckligtvis har den intet inflytande på dryckens beskaffenhet. De lycklige, som förlidet år hade tillfälle att besöka verldsutställningen i Paris, känna helt säkert derifrån denna dryck, som serverades i det amerikanska kafet af nätta uppasserskor. Drycken består af något grädda, litet finstött is, en hel mängd sodavatten och helt litet fruktsaft samt utskänkes ur nätta marmorreservoirer med blanka tennkranar. Som bekant, finner man nästan i alla Tysklands städer, t. ex. Berlin, Hannover etc., de så kallade ,,kohlensauren Wassernixen, unga flickor, som rundt omkring vid gathörnena etablerat små bodar, i hvilka de utskänka sodavatten med tillsats af saft, och i Paris har en tysk firma, Fonvielle Co, etablerat liknande vederqvickelseanstalter, hvilka bibebållit sina tyska namn ,Trinkhallen; men i den nya verlden måste, som bekant, allt ha ett nytt utseende, och man låter sig fördenskull ej nöja med sodavatten endast med tillsats af fruktsaft, utan förbättrar ytterligare drycken med grädda och is. Den danske försäljaren hade anhållit om tillstånd att, likasom det sker i utlandet, etablera bodar rundtomkring på gatorna, men detta bar, ovisst af hvad skäl, blitvit honom förvägradt. Jag har här i korta drag sökt skildra hur man tillbringar en sommardag i Köpenhamn; låt oss nu vända medaljen om och se sakerna från den allvarsamma sidan. Glädjen öfver värmen måste då ur denna synpunkt vika för bekymret öfver brist på regn. Regn! ropar landtmannen, hvars fält äro uttorkade, men hvilken litet väta i förening medvärmen skulle bringa en rik skörd. Regn! ropar vandraren, som