och emedan han i sin ungdom hade tjenstgjort i sinansdepartementet, gaf i an honom en anställning som uppbördsman i R., — en vacker sjöstad, hvars hamn är en af de förnämsta vid Atlantiska hafvet. Således voro vi snart installerade i R., i ett af dessa hvita och nätta hus, som man finner i provinsstäderna. Två små våningar, en öppen gård, med en pump i ena hörnet, och en liten trädgård, uppfylld af blommor. Straxt efter vår ankomst gjorde vi de oundgängliga visiterna. Man besvarade våra visiter, men upptagen af minnen och samvetsqval, intresserades jag föga af stadens nyheter och prat. Man ansåg mig kall och högmodig. Min far deremot blef mycket eftersökt. Han spelade en framstående roll i stadens sällskapskretsar och ansågs som en fulländad verldsman. Berusad af sina framgångar ville han glänsa ännu mera. Han skaffade sig en kalesch och två hästar. Detta utgjorde ett allmänt samtalsämne under tre månader. Jag var något förvånad öfver denna lyx, utvecklad af en man, som endast fattigdomen hade drifvit från hufvudstaden. Jag tyckte att min fars inkomster ej kunde förslå att underhålla ett jemförelsevis lysande lefnadssätt. Men kunde väl jag göra några invändningar? Hvarje Söndag var stor middag i vårt hem. Stadens förnämsta personer infunno sig