Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1868, sida 2

— — — — — ————— det, jag, som dock hade uthärdat så grymma qval. Jag kände igen Richards röst. Han hade anländt så fort denna affär blef bekant. Han hade kommit och sagt till sig sjelf: — Om hennes far blir dömd, skall jag beskydda henne. Ådla hjerta, jag dödade allt hos honom, — hans tro och förnuft. Richard lefver, men det är allt. Korteligen, oaktadt min uppoffring blef min far dömd till tio års fängelse. Efter hvad man sedermera sagt mig, skulle han, utan mig, hafva blitvit dömd till galererna. Marianne tinde en tredje cigarette. — Det är hu nio år sedan dess, monseigneur, sade hon, — och nästa år skall man återge mig min far. Jag har berättat dig om min förste förmente älskare, och du känner nu hela min historia. Jag var i verldens ögon en fallen tvinna, — ehuru jag aldrig har tillhört Någon. Och Marianne utbrast i ett bittert, iroliskt skratt. — Sedermera har jag låtit verlden äga hvad som helst; — hvartill gagnar let att försvara mig? Jag anses som en lättsinnig kokett, — ch jag har svurit, att jag aldrig skall illhöra någon. Riazis, som egde en tioårig erfarenhet f Paris, satt öfverraskad af vad han nu ade hört.