Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1868, sida 2

Lyckligare än jag, har denne unge man kunnat fly och befinner sig nu i säkerhet. Jag skulle således kunna föra alla försnillningarne på hans räkning, om jag endast kunde förklara källan för mina utgifter. Jag förstod honom till hälften. — Nå väl? frågade jag honom. Då talade min far i hviskande ton till mig. Jag bleknade först, rodnade derefter — och skyndade slutligen bort. . Den stora dagen inträffade, då målet skulle afgöras. En Kristusbild hängde midt emot den anklagade och öfver domrarne. Jag tillkallades som vittne, och der, — inför alla, — förklarade jag öppet, att de penningar min far utgifvit voro en frukt af min sedeslöshet. Jag märkte tvifvel hos domrarne, harm hos åhörarne. Jag upprepade mina ord, anklagande mig öppet och oförbehållsamt. Min fars advokat begagnade sig af hvad ban kallade , min smärtsamma bekännelse. Han talade länge. Donazan hade endast varit lättrogen, anklös. Han hade åt sin dotter öfverlemnat de nre bestyren, sin personliga kassa. Förblindad at sitt förtroende tog han itan att räkna. Jag vet ej allt hvad han sade och uppliktade. Då hörde jag ett skri från åhörarne: — Det är inte sannt! ropade en urinnig röst. 0, jag var nära att förlora medvetan