Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1868, sida 2

min själ, och man kom för att rycka honom ifrån mig. Han var icke brottslig i mina ögon. Jag kände hans karakterssvaghet; han hade gifvit vika för lättsinnet, för önskan att synas och lysa. Stackars älskade sar! Hvad skulle man göra med honom? Hädanefter, då jag läser i tidningarne om en oredlig kassör, om en olycklig, anklagad för försnillning, skyndar jag att se efter om han har barn. Jag tryckte min arme far till mitt hjerta; han kysste mig och grät likasom ag. ) Vi måste slutligen skiljas, och medan man förde bort honom, gick jag ensam genom hopen, denna grymma, gäckande hop, som omgaf diligensen, och jag återvände ensam hem. Ensam vid tjugo års ålder! Ensam med en samvetsförebråelse. Ensam med en fläck på mitt namn. Ensam. Innan jag gick till hvila om. aftonen, kysste jag min fars örongottskudde, der hans älskade hufvud brukade hvila. Jag satte hans tofflor bredvid sängen och lade fram nattrocken, likasom skulle han komma hem, likasom skulle fängelset snart återge mig honom. Jag läste i tidningarne: Donazans mål. — Försnillningar, — förfalskningar. Och jag kände fasa för menniskorna, lifvet, solen. Jag tilläts ej att besöka min far; man förvarade honom i enskildt rum. Först sedan förhören slutat, underrättade advokaten mig att jag kunde få träffa honom.