DE TJUGOENS 3) Pariserskildringar af Sclioll. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) TREDJE DELEN. Monseigneur afbröt Marianne: — Jag erkänner, sade han, — att om de öfriga äfventyren af din lefnad likna detta, förtjenar du ej det rykte för galanteri, som du åtnjuter, — och hvaraf du lefver. — Jag försäkrar dig, svarade Marianne, — att det finns många qvinnor, som man behandlar ganska lättsinnigt, och hvilka endast gjort sig skyldiga till några oförsigtigheter. — Fortsätt emellertid, sade monseigneur. Marianne uppgaf en suck. — Fortsättningen är ännu smärtsammare än början, sade hon. Jag var således ensam med min far och två tjenare. Jag måste flytta till Paris. Det misshagade mig ej, ty MaisonBleue erinrade mig om alltför smärtsamma minnen. Jag kunde icke längre sofva lugnt under dess tak. Min far förslösade så väl sin förmögenhet, att han vaknade en morgon nästan ruinerad, Men han egde inflytelserika relationer, ) Se I.-P. N:o 119.