S:t Thomas hospital, hvilket skedde i Onsdags klockan 12. Dagen var utmärkt vacker, ett , drottningens väder, såsom man här har till ordspråk. Den plats, hvarå detta i sanning storartade hospital kommer att uppföras, är belägen på södra stranden af Thamesn, alldeles midt emot parlamentshuset vid den nya nyss öppnade, högst dyrbara och vackra granitkajen. Det egentliga S:t Thomas hospital, som grundades för 200 år sedan och låg på samma sida, men något mera österut, måste för ett par år sedan stryka på foten, emedan den nya jernbanan från sydkusten skulle på väg till City gå deröfver. Det flyttades då temporärt till Surrey-garden, och sedan fonder samlats, erhölls denna plats, till större delen invallad från Thamesn, afstaden till skänks. Denna i sanning storartade anläggning skall kosta närmare 300,000 (5! millioner rdr). Grunden är, som sagdt, nu i ordning, så att allt var färdigt för ceremonien af grundstenens nedläggande, hvilket Hennes Majestät lofvat verkställa. Sedan hennes gemåls död har hon ej i London visat sig i stat offentligt, utom vid parlamentets öppnande. Nyfikenheten var derföre stor att se majestätet, hvilket många ej förut sett. Också voro alla gator från slottet till platsen fullpackade med menniskor, mest damer, samt en massa busar, hvilka här aldrig uteblifva vid sådana tillfällen. Temporära ståplatser på bänkar, stolar etc. voro ställda längs husen och uthyrdes för 3 å 6 pence hvardera, och damerna tillätos på inga vilkor begagna parasoller. Hela vägen hölls fri från vagnar och trafik i allmänhet genom kavalleriposter, två och två tillsammans midt emot på ömse sidor, omkring hundra fot i sär. Tjensten bestreds af det dyrbart uniformerade kästgardet, som är beridet på alldeles kolsvarta. hästar. Uniformen är röd rock, rikt broderad, hvita skinnbyxor, höga kragstöflar, blank försilfrad hjelm med nedhängande tagelplym. Ett försilfradt blank-harnesk glänser mot solen, så att man knappt kan se derpå. Vapnen äro naturligtvis sabel samt en kammarladdnings-karbin. Schabraket på hästen är en krithvit fårskinnsfäll. Emellan kavalleri-piqueterna stod hela vägen polis vid polis, ett par tusen menniskor minst. Polis till häst, polischefer med adjutanter guppade upp och ner, synbarligen mycket generade af stötarne och il. krokigt framåtlutade, flaxande med armarne. Klockan half 12 anlände prinsen och prinsessan af Wales jemte svit i två öppna vagnar med spann, ridna af tvål pojkar med blå jackor, tre rader silfverknappar, jockeymössor och ridbyxor. Eskorten bestod af 2 man af hästgardet, en officer deraf samt 12 man framför den furstliga vagnen; en annan officer red efter. Prinsessan var som vanligt smakfullt klädd i gredelint och hvitt, vänlig och vacker, fastän mycket blek. Prinsen var klädd i generalsuniform, men hade en vanlig civil mörk öfverrock kastad öfver axlarne. Uppvaktningen var i gala. En allmän och ljudelig helsning visade, att de passerande äro populäre. En liten stund derefter anlände den kungliga kortegen, anförd af lifvakten till häst samt en fasligt grann, i rödt och guld utstyrd musikkår, som blåste en marsch; vagnarne till ett antal af 12 drogos af spann med beridare, jokeyer klädda i rödt med rika guldbroderier. Framför hvarje vagn red en civilklädd betjent, med svart plyshatt, röd rock med sorgflor om armen, hvita ridbyxor och ridstöflar. I hvarje vagn åkte fyra personer, alla både herrar och damer i full gala. I en vagn åkte prinsessan Christian, i en annan hennes gemål (Schleswig Holstein Augustenburgaren), som var klädd i generalsuniform samt helsade nedlåtande, ehuru ingen tycktes taga mera notis af honom än at någon annan. Bredvid honom satt den yngste prinsen Leopold, klädd i skottsk drägt. Drottningens vagn, som kom sist, var eskorterad i likhet med prinsens af Wales, dragen af sex hästar. Alla åkdonen voro utan kuskbockar, men uppvaktades af två betjenter; bak på drottningens såg man den historiskt bekante skotten, trotjenaren Brown, iklädd sin nationaldrägt. Jemte drottningen åkte hennes ogifta döttrar; ingen bar sorg mera än hennes majestät, som var djupt sorgklädd och såg rätt tarflig ut, pussig och färglös i ansigtet. Mekaniskt nickade hon med hufvudet till höger och venster, på så sätt besvarande hurraropen, men tagande synbarligen ingen notis deraf, ty hon konverserade flitigt och lifligt med sina barn. Farten var en sakta lunk, så att allmänheten hade just en chance att ett ögonblick se ståten. Vid hospitalet hade man upprest en halfcirkelformig amfiteater, täckt med tält. Här sutto öfver 4,000 personer, strålande af skönhet, guld, juveler ocht dyrbara drägter. Allt hvad fint finnes var naturligtvis här samladt; ministrar och embetsmän i gala emottogo de kunglige, som först infördes i ett provisionellt, rikt dekoreradt emottagningsrum, hvarest inrikesministern presenterade ordföranden och ledamöterna af direktionen. Den förre förde derefter en procession af de högt uppsatta och de officierande uti den stora lokalen, som äfven var rikt och dyrbart dekorerad, och hvarest ceremonien skulle försiggå. En upphöjning framför stenen var anbragt för processionen, och sedan drottningen intagit sin plats med prinsen och prinsessan af Wales och de öfriga kungliga till höger och venster om sig, Aunngån att föreörklgt hurranda ach nsil