Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1868, sida 2

går in i ett hus. måste jag veta gata, nummer och husinnevånarnes namn. Om han beger sig ut på en resa, måste två män uppstiga i samma waggon som han. — Och om han tar en postchäs? — Så skall ni taga två. — Skall jag inrapportera till mylord? — Ja, hit till Auteuil. — Dagligen? — Dagligen. Ni sätter derjemte upp en räkning på omkostnaderna. Kom ihåg att jag betalar väl, om man tjenar mig väl. Iutet obetänksamt nit. Ingenting annat än sanningen. — Godt, mylord. Herr Combalou aflägsnade sig med en ännu djupare reverens än när han hade inträdt. Riazis-Bey bebodde ett hotell vid rue Jean-Goujon. Kort efter sin ankomst till Paris hade han köpt denna eleganta bostad fullt möblerad. Denna omständighet gjorde troligtvis att man ansåg honom som en man af smak. Knappt inflyttad hade han betäckt väggarne med obscena taflor, grupper och statyer. Han hade användt ofantliga summor derpå; endast lättfärdiga qvinnor kunde trotsa den oblyga sinnligheten i Asiatens rum. En dygdig qvinna måste hafva slagit ned ögonen, — men äfven mattorna och golfven visade några af de allegoriska kompositioner, som Pompeij basreliefer hafva bevarat under lavan och askan. Riazis bade nyss lemnat badet. En liten abyssinsk neger hade gnidit