Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1868, sida 2

ner jag, att jag endast bar njutit af ditt förstånd och din qvickhet. — Nå väl, min vän, ingen enda har stått i något annat förhållande till mig. — Men emellertid — — — Jag förstår. Ni säga alla till hvarandra: Kan man kompromettera denna qvinna? Nej. — Jag har låtit er prata sins emellan på detta sätt, emedan det var mig likgiltigt, men ni äro alla inbillska narrar. Mitt förstånd har fallit, — om du så vill, men endast mitt förstånd. Hör du det! — Emedan jag ej har bevis för motsatsen, kan jag ej invända något, men saken är verkligen öfverraskande. Marianne bortkastade cigaretten och tände en annan. : — Ja, min vän, återtog hon, — jag känner den förfinade lastens lif, men jag deltar endast delvis deruti. — Men då måtte din historia vara en ballad? sade Riazis. — Tycker du om historier? — Mycket, jag har läst Tusen och en Natt på grundspråket, och det är något helt annat än er matta, fransyska öfversättning. Jag kan den vise Mackbans indiska sagor, — mandarinen Fum-Hoams äfventyr samt en mängd persiska och kinesiska sagor utantill. — Vill du höra en pariserhistoria? — Gerna, men jag anar hur det är. — Du hyser en verklig kärlek, åt hvilken du vill bevara dig. — Ja, sade Marianne, — jag älskar en sinnesrubbad. — Det var besynnerligt. — Och då du nu ser mig lefva som jag gör, omgifven af lyx, med bästar och