Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1868, sida 2

lyx, i hvilken jag lefver sedan flera år? — Än den ene, än den andre, svarade turken. — Deri misstar du dig. Du tror, likasom alla andra, att jag är en qvinna, som man alltid kan köpa? — Jag säger inte alltid, men ofta. — Misstag, mon cher. Sådan du här ser mig, är jag ett socialt offer. — Bab. — Jag skulle förvåna dig om jag sade dig, att jag är lika oskyldig som ett nyfödt barn. . — Ja, i sanning. — Nå väl, jag säger det ej, först emedan det är onödigt att säga något, som ej blir trodt. — Och sedan? — Och sedan, emedan det ej skulle vara fullkomligt sannt. Barnet vet ingenting, och jag vet mycket. — Se der, redan en bekännelse. — Jag vet mycket, det är sannt, men om en man skulle falla på den tanken att gifta sig med mig — 7 — Fortfar, sade Riazis skrattande. — Nå väl, så skulle jag kunna bära orangeblomkransen utan att den skulle ljuga. Riazis föll i ett konvulsiviskt gapskratt. — Lurk! utbrast Marianne med en ljungande blick. Ni äro er alla lika, turkar och parisare! -— Då du har superat hos mig och spelat ända till morgonen, bar du begifvit dig till klubben, der man frågat dig: Hvar har ni tillbragt natten? Du har svarat: Hos Marianne! — Det är sannt, och likväl — — — För min del, atbröt Riazis, erkän-l.