Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1868, sida 2

— Låt henne stiga in, sade monseigneur. Marianne inträdde straxt derefter. — Hvad har du för dig, min dyre turk? frågade hon. — Du ser att jag fördrifver tiden som en lätting, svarade Riazis. Marianne var klädd i en blärandig sammetsklädning samt lif af samma tyg, garneradt med hvita perlor. Hon bar på hufvudet en liten hatt af samma form som ett ostronskal samt en krans af blåklint. Hennes svarta ögon under hennes ljusa hår gnistrade som diamanter, innefattade i matt guld. — Jag har kommit för ett allvarsamt samtal, sade Marianne. — Hvad kallar du allvarsamt? — Vänta en minut, min lille affälling från Koran, skall du få veta det. Marianne betraktade Asiaten med en frågande blick. — Jag behöfver pengar, sade hon, — Det gör jag också, svarade Riazis lugnt. — Det är möjligt, men du måste ge mig mynt. — Tror du det? — Jag är säker derpå. — Och hur kan du vara det? XL Den brottsliga modern. Marianne tog en cigarette ur en bronsvas, tände den, utblåste en hvitaktig rök mellan sina purpurröda läppar och återtog: — Vet du hvem som bekostar den