DE TIUUOEV. ) Pariserskildringar af Schall. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) TREDJE DELEN. — Ah, utropade Combalou, -— vi äro gamla bekanta, bankiren och jag. Fru markisinnan de Bryan-Forville, hans dotter, har haft åtskilligt obytt med en af mina vänner. — Baron de Maucourt? — Ja, mylord. Irelauneps läpp kröktes föraktfullt. — Jag vet det, sade han, — det är jag, som har betalt den skälmen. — Ah, anmärkte Combalou, — kanske markisinnans skönhet — — — Markisinnans skönhet är mig likgiltig. Jag brukar ej göra det onda för dess egen skull, begriper ni, herr Combalou. Jag gör det onda för det godas skull. Markisinnan är oskyldig till sin fars fel, för att icke säga brott. Jag vill straffa bankiren, men jag fordrar att man respekterar hans dotter. — Godt, mylord. — Ni eger väl ännu alltjemt förbindelser bland de lägre industririddarne, eller hur? — Ja visst, mylord. Man behöfver alltid någon, som är mindre än en sjelf. — Bankiren bör således ej kunna taga ett steg utan att jag vet det. Om han ) Se H.-T. N:o 116.