Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1868, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. Den sydtyska pressen har börjat uppträda med alltmera bestämdhet för det snara upprättandet af ett sydtyskt förbund i öfverensstämmelse med Fragersredens art. 4. Det som mest bidragit att göra denna tanke populär är den omständigheten, att de sydtyskar, som för närvarande uppehålla sig i Berlin som medlemmar af tullparlamentet, med egna ögon synas öfvertygat sig om, att en utvidgning af nordtyska förbundet till hela Tyskland skulle medföra de största faror för deras politiska frihet och sjeltständighet. ,,Augsb. allg. Zcit., som utan tvikvel är den mest inflytelserika och ansedda organ i Sydtyskland; har på sednaste tiden meddelat en serie korrespondenser från Berlin, hvilka alla gå ut på den satsen, att Tysklands enhet på basis af det Bismarckska nordförbundet är en omöjlighet, samt att Sydtyskland i tid måste sluta sig samman, för att motstå den påtryckning, som från Berlin skall utöfvas på detsamma. I en skrifvelse at den 14 dennes från en sydtvek heter det: ,,Det är otvifyelaktige, att de flesta deputerade från nayern, Wärtemberg och Baden, innan de kommo till Berlin och der lärde känna tillståndet, varit benägna att fästa långt större betydelse vid det s. k. nationella partiet och grefve Bismarcks liberala realpolitik, än hvad de nu efter sjelfständiga iakttagelser och umgänge med män af alla partier förmå göra. Det har uppenbarligen varit Grefve Bismarcks plan att använda det nationalliberala partiet för att fiska efter Sydtyskland, och han har af detta skäl inlåtit sig mera med detta parti, än det nu är honom kärt. Men han har redan dragit sig betydligt tillbaka, hvilket framgår af yttrandena i Nordd. allg. Zeit. och .Kreuz-Zeitung, samt ännu mera af de yttranden, som utgå från regeringskretsarne med afseende på sydtyskarne. Den preussiska politiken står i denna stund gentemot stora svårigheter, hvilka kunde undvikits genom afstående från annexionerna år 1866, samt genom att låta nöja sig med högsta ledningen i en verklig förbundsstat. Nu deremot har man bildat ett nordtyskt förbund, som de facto är en verklig enhetsstat, af hvilken fem sjettedelar tillhöra Preussen. Rubicon är öfvergången; det kan icke längre blifva tal om ett federativt Tyskland, utan endast om en militärisk euhetsstat, med mindre Preussen vill afstå från sina annexioner, hvilket likväl kan anses som en omöjlighet, ehuru det stora flertalet af de annåcterade provinsernas befolkning är missbelåten. Alla framstående preussiska politioi i tullparlamentet erkänna öppet, att det nuvarande nordtyska förbundet redan i verkligheten är en enhetsstat, samt att sydstaterna, på grund af deras excentriskå belägenhet, icke kunna användas i förbundet utan som delar af en enhetsstat. Detta erkännande är för oss sydtyskar af stor betydelse. Då man närmare betraktar förhällandena i sin helhet, kan man icke undertrycka den tanken, att Tysk.