Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1868, sida 3

mer att bifalla densamma. Mäåtte blott den ny doktorns eget kön visa sig lika födomstritt mhenne som hennes medtäflare på praktikens on råde, och allt skall gå förträffligt! Af sig sjel förstås, att hon uteslutande kommer att sysselsätt sig med fruntimmerssjukdomar. Lyckas mamse sSussloff, hvilket vi tills vidare våga betvifla, så få hon snart nog en mängd efterföljare, och då ka med det första motses en qvinlig afdelning vi medicinska akademien och i och med detsamm sen stomme för ett blifvande qvinligt universite med fullständiga fakulteter. Också en textförklaring. Franska tidnin gen ,,Revue de Part chrätien meddelar en intres sant upplysning rörande ett bland de mest kom menterade språken i evangelium: ,,Det är svärar för en rik att komma in i himmelriket, är för e! kamel att gå genom ett nålsöga. Man ansåg denna sats vara en hyperbol i der orientaliska stilen, och några kommentatorer ha för att gifva mera noggrannhet åt liknelsen, öf versatt med ankartåg det hebreiska ordet, son betyder kamel. Nu har en resande upptäckt, att i Jerusalen fanns en tullport, som kallades nålsögat; den va så trång och låg, att en kamel, lastad med han delsvaror, ej kunde passera genom den, utan at släpa sig fram på knäna. Man förstår härige nom den fullkomliga noggrannhet i liknelsen mel. lan den rike, dignande under bördan af sina timliga egodelar, då han står vid himmelens port och kamelen öfverlastad af varor framför porter Nålsögat. Banker i Kina existerade redan 2000 år före kristna tideräkningen. Hvarje provins har en bank, hvilken mot en godtgörelse af 2 4 uppbår skatterna och verkställer liqviderna för regeringen. Äfven finnas en mängd sedelutgifvande banker, hvilka utgifva sedlar af t. o. m. 6 pence valör. Vid ringaste oreda i bankförvaltningen blifva dylika banker genast undertryckta. Flera utaf dessa banker hafva i Peking god kredit; andra åter förlora 40 4 och kunna endast uppehålla sig genom att muta regeringens embetsmän. De populäraste bankinrättningarne äro de, hvilka emottaga depositioner och lemna lån. Dessa anlitas flitigt och köpmän bekomma der lån, uppgående till 20,000 e, och arbetare erhålla jemyal lån å 1 Å. Hos många banker äro ansenliga depositioner, som af dem förräntas. Doa af åskslag. Den 7 dennes, berättar en Schleswigsk tidning, sutto i Elmshorn under åskväder ett par landtmän på ett värdshus och roade sig med kortspel. Den ene af dem kände sig plötsligt illamående och bad att få lägga sig ett ögonblick, men knappast förd till sängs uppgaf han andan, Undersökningen af liket visade, att den aflidne hade blifvit träffad af en åskstråle, som genom det öppna fönstret hade gått in i rummet och nedslagit i golfvet vid den olyckliges ben. Benet var lätt säradt och stöfvelskattet om detsamma svedt. På golfvet hade åskstrålen efterlemnat synbara spår. De i gäststugan varande andra personerna hade alls icke varseblifvit åskstrålen. En ung svensk bonddräng från Jönköpings län kom för några dagar sedan till Köpenhamn r att söka kondition. Han hade med gig en stor ck, hvari han förvarade, utom en del klädespersedlar, åtskilliga matvaror, hvarmed hans moder försett honom. I Köpenhamn vände han sig till en s. k. fästeman för att genom hans biträde få en kondition. Som han emellertid hört talas om de faror, för hvilka främlingar och isynnerhet deras egodelar äro utsatte i Köpenhamn, bar han säcken, som innehöll hans timliga välfärd, alltid med sig och tog nattlogis i en by 2 mil från Köpenhamn. Hvarje morgon gick han till Köpenhamn och hvarje afton till sitt logis. En e. m. träffade han hos fästemannen en äldre man, som talade svenska och lofvade att hjelpa honom. De gingo ned i en källare för att intaga några förfriskningar, och följeslagaren tog säcken och lade den på en hylla. Som man kom öfverens om att svensken skulle ligga om natten i denna källare, glömde han sin förra försigtighet och lemnade säcken qvar, då han gick ut i staden med sin nye vän. Efter en stund saknade svensken sin följeslagare, och som han icke kunde finna vägen till källaren, måste han gå sina två mil hem utan cken. Andra dagen var han nog lycklig att träffa sin vän, hvilken tycktes blifva mycket glad öfver mötet och nu följdes de åt till källaren. Då de kommo till den källare, som följeslagaren uppgaf vara den rätta, gick svensken först ned, men insåg snart, att det icke var rätta stället, och då han vände sig om för att säga detta till följeslagaren, var denne försvunnen. Genom polisens tillbjeip har han sedan återfunnit sin vän, men säckens oätbara innehåll var tyvärr pantsatt och let ätbara uppätet.