Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1868, sida 3

Tre år ha sedan dess förflutit, men denna tid har lärt hvarje republikan att ännu mer värdera Lincolns minne, och äfven i dag äro många af de största verkstäderna stängda. Så är förhållandet med den hvarest jag har min sysselsättning, och jag vet flera, der det är på samma sätt. President Johnson står nu anklagad inför den lagstiftande församlingen för åtgärder, som strida emot konstitutionen. Antingen han fälles eller icke, så har han dock förlorat all betydelse, och hans minne skall stå högst tvetydigt och miserabelt i Amerikas häfder. Emigrationen lär blifva stor under stundande sommar, och redan har jag sett en mängd färska representanter af Das grosse Vaterland eller hvad amerikanarne kalla Deutchmen. I den stora Vestern är äfven plats nog för alla, som komma, och man hoppas att emigranterne ej skola envisas att för mycket bosätta sig i städerna. Om det för skandinaviska invandrares understöd bildande sällskapet ,,Svea, som insamlar medel för byggandet af ett emigrantherberge, yttras, att det motarbetas af vissa prestmän, som försök bringa till lif en äldre förening, kallad ,,Den skandinaviska emigrantföreningen. Men brefskrifvaren hoppas dock att sällskapet Sveas företag skall krönas med framgång, isynnerhet emedan det redan fått öfver 2,000 dollars subskriberade för ändamålet, deraf mest från jernvägsbolagen och amerikanska handelshus. Sålunda har Chicago North Vestern bolaget subskriberat 200 dollars, Michigan Central 200, Illinois Central 200, Chicago Burlington Quincy 200, Michigan Southern 100 o. s. v. På den nyligen i närheten af Chikago uppbrunne ångaren , The Sea bird (Gjöfogelm) befann sig äfven och omkom, säger brefskrifvaren, en norrman, kaptenen N. T. Nelson, stadd på resa till Chikago för att köpa fartyg, för hvilket ändamål han hade med sig 8,000 dollars. Han var gift med en tyska och hade fyra barn. Om vissa helgdagars firande yttras: ,I firen nu en af de högtider, som i Nordeir äro af så många efterlängtade, troligen mera för ledigheten och paskäggens skull, än för dess religiösa betydelse, vilken sednare, åtminstone hvad angår Ännandagarne, egentligen tillhör den katolska perioden, enär man ingenstädes i Nya testamentets skrifter finner någon uppmaning till firande af de extra helgedagar, som ännu qvarstå i Sverge. De bästa af nyare tidens protestanter, hvilkas religiositet vi ej kunna neka står vida högre än den Lutherska kyrkans, såsom t. ex. baptister, methodister m. fl., ha också alldeles borttagit dessa helgdagar, hållande sig vid det budet: ,,Sex dagar skall du arbeta etc. Bland Förenta Staternas infödda medborgare är det blott Söndagen som kallas helgdag. Visserligen stängas de flesta verkstäder på Juldagen och Nyårsdagen, men det är på högst få ställen som gudstjenst hålles å den förra, och den sednare firas blott med anledning af tidskiftet. Katolikerne, af hvilka här äro ganska många, tala deremot vidt och bredt om dessa extra helgdagar (holy days), men det sätt, hvarpå de flesta fira dem, gifver tydligen tillkänna att det är en blott auktoritetstro, icke öfvertygelse, eller sann religiositet, som är grunden för deras tanke om desamma. Att äta kött under Fastan eller om Fredagarne anses af de mest okunniga katolikerne som en dödssynd, och de afhålla sig också till största delen derifrån, men att supa sig fulla, slåss, träta och dylikt mer tyckes deremot på samma tid och dagar alls icke räknas dem till last. Emellertid vore det obegripligt att i detta land, der folkbildningen i allmänhet står så högt, den katolska kyrkan kunde räkna så många bekännare, om man ej visste att massan af dessa icke ens kunna läsa i bok, isynnerhet irländarne, och att det således är okunnigheten som till största delen bidrager att hålla den vid makt.