anländt till brandstället, påyrkade at Trelauney skulle blifva hans gäst. — Tack, mina herrar, svarade lorden -men jag känner till en hydda i sko. gen, der en bekant till mig redan befinner sig. Jag beger mig dit. Markisen återvände till sitt slott. — Det är ingenting vidare att göra här, sade Trelauney. — Då askan kallnat, skall jag åter uppbygga slottet. Låt oss gå. Då visade sig en ny person, hvilker sprang af alla krafter, förföljd af en ursinnig tjur. Det var Ali. Oxen stångade honom våldsamt i sidan, och den eländige rullade nästan ända fram till Trelauneys fötter. Den af branden förblindade tjuren vek åt sidan och rusade bort bland träden. Trelauney fattade Ali i axeln. — Nåd! pustade araben. — Jag återfinner dig således, utropade Trelauney, — men denna gång skall du ej undgå ditt straff. Han grep honom med båda händerna och kastade honom hufvudstupa midt in i lågorna. Ali vred sig några ögonblick likt en krossad orm. — Ett moln af gnistor yrde omkring honom. Branden hade fått ett offer. IX. Chevalier de Pulnitz. Ett bref från Hajens kapten underrättade Trelauney den följande dagen om Alis flykt.