Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1868, sida 1

böteborg den 19 Maj. Såsom bekant egde innan år 1867 städernas myndigheter frihet, att öfverlåta utminuteringen och utskänkningen af bränvin åt bolag, som ville öfvertaga denna rörelse i det allmännas intresse, utan föregående täflan med enskilta spekulanter, dock så att afgiften ej finge bestämmas lägre än det stadgade minimibeloppet. Sedan beslutadt blifvit att hushållningssällskaperna och landstingen skulle hafva sina andelar i städernas bränvins-inkomster, uppstodo klagomål deröfver att en och annan stad, genom den rättighet den egde att öfverlåta ifrågavarande rörelse åt bolag, vållade en obehörig minskning uti nyssnämnda andelar, och motioner framkommo fördenskull vid 1867 års riksdag med förslag till förändringar i bevillningsförordningen, som skulle förebygga det öfverklagade kringgåendet af lagen. Bevillningsutskottet tillstyrkte också en sådan förändring, hvarigenom magistraten, då fråga uppstår om bränvinsförsäljningens öfverlåtande åt bolag, skulle vara förpligtad att infordra skriftliga anbud äfven från andra håll. Öfver de så ingifna anbuden skulle konungens befallningshafvande ega beslutanderätt, börande dervid pröfva ,ej mindre bolagens tjenlighet, än äfven den erbjudna afgiftens belopp. I sina motiver till detta försiag yttrade bevillningsutskottet: Ifrågavarande föreskrift (att lemna försäljningen till bolag utan täflan) har tydligen tillkommit i afsigt att genom bränvinsförsäljningens öfvertagande af bolag få densamma, i nykterhetens och sedlighetens intresse, ordnad på ett för samhället nyttigare sätt, ätven om den atgift, hvilken dervid kan betingas, icke uppgår till så högt belopp, som kunnat erhållas, ifall försäljningsrättigheterna varit åt enskilta personer upplåtna; men för vinnande af nämnda ändamål har författningen åt städernas myndigheter lemnat en måhända alltför vidsträckt frihet, helst då man besinnar huru väsentligt bränvinsförsäljningsafgiftens belopp i städerna inverkar på hushållningssällskapens och landstingens af dylika medel påräknade inkomster. Oafsedt sådana missbruk, som de af motionären omförmälda, kunna nemligen förhållanden inträffa, hvilka göra ett lägre anbud, genom de dervid fästade vilkor, i sjelfva verket för en stad vida fördelaktigare a ett tilläfventyrs flerdubbelt högre af annat olag. Såsom man af dessa ord finner, var det med det förslag till författningens förändring, som framställdes, ingalunda utskottets mening, att binda stadskommunerna vid det högsta anbudet, hvilket motionären i ämnet påyrkat, utan endast att förebygga de öfverklagade missbruken, hvarigenom landstingen och hushållningssällskaperna blifvit kränkta i sin rätt beträffande de dem tillerkända andelar i inkomsterna af bränvinsförsäljningen. Vid diskussionen i andra kammaren framställdes emellertid af en utaf Göteborgs representanter, hr Hedlund, betänkligheter