och mattande innan man blifvit vand dervid. 25 å 27 gr. Celsius i skuggan, och detta redan i April, är också aktningsbjudande, men vi skola ju tå ett torrt år; detta säga ej blott väderleksspåmännen, utan rena vetenskapsmän, på grund af de obetydliga regnfallen under höst, vinter och vår 1867— 68, hvilkas qvantitet understiger allt hvad man på femtio år noterat. Varningar hafva utgått att spara på vattentillgängen. Som sagdt, ganska varmt är det, och i intet afseende behagligt att sitta inklämd i en folkmassa, vid afhörandet af något bland de många förhör-möten m. m. som just under dessa de sistförflutna dagarne hafva absorberat allas tankar. De vigtiga saker som pågå, de vigtiga nyheter som sammanpressats inom den korta tidrymden af några dagar, utgöra ock något märkvärdigt, som ej ofta under lugna tider inträffar. Då man ej kan dela sig, men likväl önskar såsom ögonvittne kunna berätta ett och annat, måste man ila från plats till plats, och finner till slut, huru ofullkomligt man kan återgifva hvad man skulle vilja berätta. Beträffande mordattentatet å hertigen af Edinburgh, veta vi ännu icke mera än ni: att mördaren OFarell är dömd att hängas, samt att man upptäckt, det mordkomplotten var uppgjord i England. Begeringen i Australien har utfäst en belöning af tusen pund, för upptäckandet af de medbrottslige. Att prinsen är så återställd, att han den 4:de April skulle afsegla till England, kännen I redan. Från Abyssinien inga utförligare nyheter om sjelfva Magdalas fall, men de väntas med hvarje dag. Som bekant, hafva Clerkenwells-senierne fått sin dom. Juryn fann alla ,icke skyldige, utom Barell, den som säges hafva tuttat på krutfjerdingen. Han blef dömd att hängas; de andra äro nu frigifne. Detta resultat har väckt mycken sensation. Samma dag man väntade att domen skulle falla, skyndade jag till Old Bailey, det gamla fula centralfängelset vid Newgate-street, der alla högmål afgöras, och utanför hvars murar hängningarne bruka ske. Som att förmoda var, trängdes och klämdes menniskor obarmhertigt i den dunkla, qvafva salen, fastän ett inskränkt antal biljetter voro utåelade till särskildt gynnade. Referenter hafva dock reserverade platser, så alt der gick någorlunda an. Jag kom just som de långa, tråkiga förhören slutats och de anklagande och försvarande juristerna hade hållit sina tal till jurymännen. I detta mål satt som domare den näst Lord Chancellorn högste domaren i England, Lord Chief Justice Sir Cockburn, med biträde af baron Bramvell, äfvenledes en hög jurist. Enligt seden här, har domaren ej någon beslutande magt; han endast sätter lagliga inseglet på juryns dom, som ej får formuleras annorlunda än med alternativen skyldig) eller osKkGlIO. Straffet blifver hvad lagen bestämmer. Jury-iden är en stor och skön id6; det kan icke nekas, äfven om man fått erfara, det den ,,common sense, till hvilken man vädjar, ofta kan döma rätt besynnerligt — hvilket ju äfven inträffar vid andra slags domstolar. Förhören verkställas af parternas advokater, hvarvid ofta händer, att dessa insnärja vittnena medelst korsfrågor, mången gång peundransvärdt framställda och Jittnånde om utomordentlig skarhsinnighet, men oftast sådane att man häpnar öfver oförskämdheten eller skamlösheten att så tyda ett vittnes ord. Allt detta tillätes, och motparten får ej blanda sig deruti, förrän hans tur kommer. Sedan alla förhören äro slutade, börja advokaterna, först anklagarens och sedan den tilltalades, att narangera juryn med den största svada, allt extempore, och med en skicklighet, som besannar ordspråket: ylang öfning gifver särdigis2t-: Hvar och en uppbjuder allt för att visa, att han bar rätt. Sofistikens alla tillgångar uttömmas och logiken kan vara ungefär gådan, som när man bevisar, att ,,en katt har tre svansar. Ibland angripa advoLuaerna hvarandra personligen till den grad, att heder och ära stanna på valplatsen, men icke förty ser man dem straxt efter målets utagerande ofta, arm i arm såsom de såtaste kusiner, lemna sessionssalen. Endast ett tal hvardera till juryn få dessa perukstockar hålla; ty derefter är det domarens tur att ur laglig synpunkt göra en rusumå af hela mådet, börjande med de goda sidorna och Futande med det värsta. Att göra detta rättvist och utan att förleda sig till något slags subjektivt lutande åt ena eller andra sidan eller till en inblandning af egna omdömen, är en svår sak, och att ej glömma något, isynnerhet vid ett så vidlyftigt fall som detta, är ett än svårare vilkor, emedan denna resume äfven sker extempore, fastän naturligtvis några memonta blifvit på papper utkastade under förhörets gång. Sir Cockburns tal var det mästerligaste jag hört; det var på samma gång logiskt och juridiskt, det var manligt och opartiskt. Så tydligt redogjorde han för hela affären, att allt tycktes ligga klart för alla, och ej mera än en mening syntes vara bland de närratande. Efter det han slutst, drog juryn sig tillbaka i sin sessionssal, och efter 2!3 fimmars öfverläggning satte sig domstolen igen, och på sekreterarens fråga förklarade Jurya alla oskyldiga utom Barell, hvilken påtåändt kruttunnan. En allmän sensation, ty en hvar trodde, att de, som medverkat vid komplottes samt anskaffat — — — (ÖDU— — — — — — — —5 — s.— — — — —— —— —— — — ——— Nm I as mr AA AR —-—-i